Till alkoholen jag tager min tillflykt.

Jag överlevde bilresan.
Ganska hel också faktiskt.
Pappa och jag disskuterade politik en stor del av resan ner.
Det var faktiskt ganska intressant, och jag fick många nya bra idéer på vägen.

Han vill att jag ska börja som koordinator på hans jobb.
En koordinator är typ en mäklarassistent.
Man skriver objektsbeskrivningar, fotar lägenheter, intervjuar folket som ska sälja osv.
Det är faktiskt ett relativt glassigt jobb.
Man får jättemycket betalt och en bil.
Nackdelen är att man måste vara jätteambitiös och i princip ge upp den fritid man har.
Alla andra där har högskoleexamen och är jätteambitiösa, min Far är deras chef och inte bara det, han utbildar dem i hur de ska göra och inte göra saker. Dessutom är de minst 25.
Konfliktytorna är många och komplexa.
Om jag hade börjat där, och omet är verkligen enormt, då hade jag behövt anstränga mig jättejättemycket och blivit bäst.
Det är i sin tur inte så svårt med tanke på att de här människorna faktiskt verkar vara både socialt och affärsmässigt ganska inkompetenta sina utbildningsår till trots, eller kanske just därför.
Men jag vet inte riktigt om jag är up for the fight.
Jag trivs bra på systembolaget, men de kan knappast erbjuda mig samma karriärmöjligheter som det andra jobbet. Inte för att jag vill bli eller någonsin velat bli en karriärsnisse. Men det är iaf en bra merit.
Jag vet inte, det är komplicerat, vi får se.

Idag var jag i Tomelilla med min Far, vi var på min Farmors grav och planterade blommor, det blåste groteskt mycket. Men det var ganska kul ändå. Tomelilla är den 3e fattigaste staden i Sverige, vilket kan härledas till den starkt lantbruks/arbterarbetonade census som finns i staden och alla de industrier som lagts ner och flyttats kan nog hjälpa till. Ändå verkar inte folket i Tomelilla speciellt fattiga, de har en jättefin golfbana och mycket mer välmående företag och affärer än andra städer i dess storlek, för att inte nämna det höga fastighetsvärdet osv. osv.
Det har helt enkelt konstaterats att eftersom många företag i tomelilla är små och familjedrivna har helt enkelt skattefusket blivit såpass utbrett i en jag hjälper dig du hjälper mig anda att staden störtat ner i välfärdstabellerna.
När staten knullar arbetarna i röven, knullar arbetarna staten i röven.
Det är ju helt jävla underbart.
och ni kan aldrig gissa vem vi stötte på i Tomelilla idag. Direkt från Nacka/Orminge, som dessutom desperat försökt bli ihop med Agnes.
Ingen annan än allas våran Markoolio!

Markoolio! Live på Bo Ohlsson i Tomelilla!

Vår orangea Erik Olsson bil.

Skånsk Landsbygd.