Homecoming

Snart kommer Jonas hem, det ska bli ^ sådär ^ mysigt att träffa honom igen.
Trots att han är ett jävla svin.
Igår var jag och Andreas på söderkällaren, som ersättning för att vi inte gick ut i helgen. Jag vet inte om ni lagt märke till det men när man går på krogen på vardagar träffar man riktigt skumt folk. Som jag och Andreas tex.
Brevid oss på SK satt det massa engelska utbytesstudenter och disskuterade mitt favoritämne för tillfället, dvs. psykologi, jag tror de var lite yngre än oss, typ 18-19, de verkade ligga där nånstans ungefär. Jag hade lovat mig själv innan vi gick till SK att jag inte skulle lägga mig i någon annans konversation, för det är sånt man brukar göra på SK, ibland slutar det bra, ibland dåligt, men oftast lär man sig något och jag tror ägarna, de två persiska kommunisttvillingarna börjar tröttna lite på våra konversationer. Så utbytesstudenterna satt och disskuterade detta jättetydligt på en nivå som jag ungefär kan likna vid dagis, var det otroooligt svårt att inte lägga sig i. Att de dessutom kollade på mig som om jag hade något att säga gjorde det nästan olidligt.
Det känns som en bakgrundshistoria vore på plats:
En gång för inte så länge sen hamnade jag och Stellan som av en händelse på söderkällaren en vardag, vi satt i all vår harmoni och disskuterade kommunistiska klasskampsteorier när Stellan uppmärksammar gänget 44an anarkister som sitter brevid oss och lyssnar på vår allt mer högljudda disskusion. Vänligt men bestämt frågar han dem ifall de hade något att tillägga till vår disskusion, vilket de givetvis hade. Detta leder i sin tur till en ungefär 2 timmar lång disskusion om kommunism vs. anarkism som utmynnar i diverse episka kommentarer från Stellans sida typ "Vet du vem jag är!?" och "Jag gick på gatan innan du var född!" samtidigt som de anklagar oss att vara både nazister, fascister, förtryckare och kvinnohatare (Att det sistnämda faktiskt stämmer har ingen relevans för historien). En av kommunisttvillingarna som äger stället och som länge övervakat vår konversation tycker att känslorna vid det här laget blivit så pass hårda så att han riskerar att inom en snar framtid både förlora ett antal ölglas samt 4 anarkistiska kunder. Han bestämmer sig för att närma sig bordet och faktiskt förklara att vi alla är kamrater och borde komma överens, vilket snabbt leder in på en historia om hur han med största stolthet skjutit fascister i sitt hemlands inbördeskrig.
Poängen bakom dessa två jättelånga historier är självklart att det inte finns någon poäng och att jag egentligen bara var uttråkad.

Stellan