I guess you can hang with me

Ibland måste någon bara göra det som är rätt.
http://revfront.org/?p=3379
Jag blir rörd till tårar, av glädje.

No World For Tomorrow

Dom frågar alltid om mina tatueringar.
Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag har aldrig varit bra på att uttrycka mina känslor. Jag bär dom med mig, som mitt eget kors, genom livet. Tatueringarna blir en manifestation av dem, de känslor jag bär med mig, som aldrig kommer ut. Som ett svart gift som flyter genom ådrorna i mig, oförutsägbara, okontrollerbara, finns dom där inne. Dom följer mig, och dom uttrycker sig klart, men jag kan aldrig riktigt ta på dem, förstå dem, kontrollera dem. Dom följer mig alltid, men de är abstrakta, och du glömmer. Mina tatueringar är mina känslor, de förtryckta, som sipprar ut ur huden på mig. En manifestation åt gången. Dom blir mitt sätt att berätta historien av mitt liv, manifesterat genom mina känslor. En kroppslig notis, till en förgången tid, förtryckt känsla, förfallen oförrätt.

Jag förväntar mig inte att dom ska förstå det, eller dem, lika lite som jag förväntar mig att de ska förstå mig.