Varför jag ibland hatar mitt jobb och vill mörda mina arbetskamrater:
Pia lägger upp mitt schema som följer.
Dag 1 - 9 timmar
Dag 2 - 11 timmar
Dag 3 - 11 timmar
Dag 4 - 7 timmar
Nu kanske ni inte tycker att det här låter så farligt. Försök då att sätta det i det här sammanhanget.
Det är valborg. Folk dricker mycket vilket blir = Mycket varor, Mycket kunder, Mycket jobb.
Om butiken dessutom är gravt underbemanad då blir det superfest av hela kalaset och jättejobbigt att jobba 11 timmar två dagar i rad.
Samma Pia har gjort det underligt uppenbart att om jag krossar flaskor som jag gjorde i vintras får jag sparken.
Om vi då sätter det i sammanhanget att jag imorse krossar en flaska, efter att ha krossat en igår också, vilket naturligtvis gör mig upprörd och för att undvika att höra mina arbetskamraters dryga kommentarer sätter på rebelpunk på högsta volym på ipoden och börjar städa upp.
En halvtimme senare möts jag av den finfina kommentaren. "Du tror inte att du krossar så mycket för att du har din såndär musikmaskin på så mycket. Du kanske inte ska ha den på jobbet?" varpå jag endast kan replikera bitterljuvt att "Ja, det är ju en teori." Min härliga arbetskollega som timmen innan avböjt en inbjudan av debatt om det geopolitiska klimatet i mellanöstern och de etiska konflikterna i irakinvasionen finner sig ställd och väljer att tycka att hon helt enkelt vunnit den disskusionen.
Vilket hon naturligtvis gjorde också, då jag faktiskt vill behålla mitt jobb och inte hade min ipod mer på hela dagen.
och de säger att jag är bitter.
Nejdu.
Världen är bitter mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar