Forget about the future

Där är den igen! Om det nu är hans... Vilket jag inte hoppas, då det ser ut som WinXP, vilket vi alla vet är sååååååå GwBush..

I see today with a newsprint fray

Det är något konstigt med friheten.

In the belly of the beast

Bästa svaret någonsin:


Om bara jag hade varit lika snabb...

What a feeling

Folk säger att man blir snobbig när man provar mycket och vidgar sina vyer och smakreferenser. Jag tror inte det är sant. Jag har alltid varit kräsen, och för tillfället hade jag dödat för att komma över en flaska av nedanstående:

Fast bara -02, inget annat skräp. Nu ska vi bara trolla fram 1600:- också....

Hello Seattle

Jag undrar ifall Obama har en egen laptop, eller om han har flera, eller om han har stationär? Kanske har han Mac? och är det hans dator som står på bordet, och om det inte är det så vems är det? Lånar han andras? Är det någon som glömt den?
Det är dessa frågor som förföljer mig..


Om jag hade varit President över De Förenta Staterna hade jag haft andra människor som laptoppade åt mig.

Inte en enda Risk

Andreas hade inflyttningsfest, och alla tyckte att det var en strålande idé att jag skulle tvinga ut dem i regnet..

Tastes like you, only sweeter

Den här skönheten landade på min hylla på jobbet idag, en 95/100 pts rankad italienare från toppen av en kulle nånstans ungefär mitt emellan Bologna och Milano. Nångång i mörkaste Januari ska den korkas upp, och jag känner redan nu, även om den fortfarande är lite för ung, att det kommer bli fullkomligt fantastiskt..

You are the dreamer, we are the dream.

Det känns hemskt att säga att det verkligen känns som att Philips förstår mig som person, och i enlighet med det skapar produkter som jag inte visste att jag behövde, men som jag ser nu att jag inte kan leva utan.








Så när alla andra är ute och surfar efter bästa tillgängliga internetporr mastruberar jag mentalt åt lågenergilampor i lyxförpackning.
Jag är för gammal för min ålder.

Don't Let Her Pull You Down

Idag konstaterade jag att jag hade 200:- kvar på kontot av någon mystisk anledning, och nästa lön är nångång strax innan julafton...
Sen gick jag och bokade bord på T-Bone.
Well, at least i went down in a blaze of glory.

Ending in tragedy

"Women have served all these centuries as looking glasses possessing the magic and delicious power of reflecting the fugure of a man at twice its natural size"
-Virginia Woolf

I is for Important

Som att något annat skulle vara relevant..

Reverse this curse

Jag hatar. Att den fräckaste (Kanske inte kläderna, men lokalen) klädesbutiken i Sthlm självklart också visar sig vara den absolut sämsta:

Sparkas efter krav på kollektivavtal

"I framtiden ska verksamheten i Sverige drivas utan anställd personal."

Aaaah, detta gör mig så fruktansvärt arg att jag inte ens vet vilken sten jag ska kasta först!

I can't feel, the way i did before.

Av bolagets 410 butiker har jag lyckats placera mig på en av de få som har en tillhörande utbildningslokal. Det finns många trevliga och bra fördelar med det faktumet, men det finns också en ganska tråkig, och det är att när alla 'andra' får åka iväg på sina utbildningar är jag fortfarande kvar på Värnhem när jag går mina.
Så, när jag äntligen, efter mycket tjat, får gå på utbildning på extern lokal och äta hotellmat, så skickar dem mig till St:Jörgen, 1,5 km hemifrån, till en möteslokal som ironiskt nog heter: Värnhem..

En positiv nyhet dock! Det verkar som att bolaget, äntligen, efter 3 år verkar vika sig och kanske pröjsar min Advanced Certificate utbildning!

Crying at the Discotheque

Kvällens höjdpunkt:
Att det finns vettiga människor i Landskrona och att antikhandlaren blir så jävla ägd.

Alltför hämmad

"Logiken bakom den repressivare personalpolitiken är tron att en osäkert bemanningsanställd, filmad, individuellt lönesatt, varnad och visiterad lagerarbetare kommer jobba snabbare, lyfta tyngre. Detta bygger på chefernas felaktiga tro att arbetet bara utförs med kroppen, att arbetaren inte är en tänkande människa.
Verkligheten är en annan. När människan får jobba tryggt utan övervakning föds kreativa idéer som gör jobbet effektivare. Under repression jobbar man som en robot enligt regelboken. Baksmällan kommer i form av minskad produktivitet. Coop, Lagena och Bonniers hopp är att personalen lyckas sabotera deras reformer."

The world is a vampire, sent to drain.

När det är mörkt och det stormar kan det vara skönt att tänka att det vänder.
Det är bara att härda ut ett tag till, sen kommer våren till gatan:

You know Justin? Well Justin is dead.

Jag har kommit ungefär halvvägs på mitt nya CV, jag skriver om det, på engelska denna gången, jag tyckte det blev lite kasst att sitta och återanvända alla fraser som jag skrev i mitt första ansökningsbrev till Dubai, om jag verkligen ska ta mig dit får jag ju faktiskt lägga ner lite energi på det. CV-projektet har varit i rullning i två-tre veckor nu, eller rullning och rullning, det är praktiskt taget stillastående för tillfället, jag kan inte komma på vad fritidsledare är på engelska, och google sviker mig gång på gång.

Dessutom har jag lovat att jag skulle koda ihop en hemsida på en rätt tajt deadline. Trots att jag inte kodat på riktigt sen jag jobbade på Nine, och otippat nog har jag stött på lite svårigheter, så det projektet rullar nästan inte alls heller, eller ja, jag har nästan lyckats få ihop en hel 'kommer snart'-sida.

och min ideela verksamhet? Jo, det är två möten i veckan, och en hel hög med pappersarbete som stirrar mer och mer hotfullt på mig.

Ser ni mönstret? De rullar långsamt, varför? Jo för att på Värnhem jobbar jag 14 timmarspass under 46 timmarsveckor, utöver provnings och utbildningstimmar och när jag inte är där är jag ett par kvarter åt andra hållet på industrigatan och blir antastad av polisaspiranter som fått för sig att torskar står utomhus, i en och samma korsning i fem timmar och väntar på vadå?

Bättre tider kanske, vad vet jag, för som om jag inte har nog att våndas över så har
en av mina vänner har fått cancer, och det kommer förmodligen gå snabbt utför.
och en annan tog häromdagen en taxi till psykaktuen för sin depression.
En tredje vän fick på käften av sin kille, och går igenom allt vad en infekterad separation innebär.
En fjärde som redan gått igenom ovanstående, fick ett brev på Posten som bjuder in till en vinter av samtal hos Soc.
Allihopa verkar dras med i arbetslöshet, tristress och tragik, och jag tror inte nån av oss vet hur vi ska härda ut.

Hösten, mörkret och kylan tog verkligen ett grepp om hela min omgivning och jag har inte tid, ingen tid till nånting. Trots allt känner jag mig relativt obemärkt och jag undrar om jag försöker värja mig innan det slår till mot mig också, eller om jag bara blivit såhär avtrubbad nånstans på vägen..

och vad ägnar jag mig åt? Att blogga och förundras över det faktum att Jimmy Choo gör kläder till H&M och hurvida Choo är ett taget namn?

Storstadens ljus dom är alltid tända nu

Att Kungers och Looptroop för eller senare skulle komma att jobba tillsammans var fullständigt uppenbart för alla som jobbat på P(arty)B(ack)S(tage):en på Arvikafestivalen. Att det skulle ske nu, och att det skulle ske i form av ett gästspel av Andreas Grega på Promoes soloplatta var desto mer otippat. Att Timbuktvå och Supreme också skulle vara med, utklädda till monster var direkt osannolikt.
Att det skulle bli fantastiskt bra var väntat:



Nu saknas bara att dem förenas permanent i nån form av super-grupp..

I won't hurt you anymore

"Basically, most men are afraid of, or disgusted by, feminine emotions."
-David Deida

Her falder sneen

Strax faller snön i Köpenhamn (http://www.tuborg.dk/kampagner/jdag/bar/index.php) och jag är fortfarande kvar i stan.
Det här är i n t e okej.

Some things you don't forgive, forget.

Ibland, bara ibland, så bidrar SvD med något vettigt till samhällsdebatten, saxat från brännpunkt:

"En fungerande demokrati förutsätter att medborgarna kan se bortom blodsband och bymentalitet och ta ett gemensamt ansvar för sitt samhälle. Demokratin fordrar också att medborgarna kan se varandra som individer med rättigheter och skyldigheter, inte bara som bihang till ett eller annat etniskt eller religiöst kollektiv.

När Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson utmålar muslimerna i Sverige som ”vårt största utländska hot” så förvandlar han dem från individer till religiös grupp och från att vara medborgare till att vara en främmande fara. Han frånkänner muslimer som grupp demokratiskt sinnelag och kan därmed få muslimska födelsetal att framstå som ett demografiskt hot mot den svenska friheten.

I Åkessons resonemang finns inget utrymme för tanken att personer med muslimsk bakgrund kan ha en ljum eller rentav avvisande inställning till religionen islam. Där finns heller inget utrymme för möjligheten att personer med bakgrund i muslimska länder, just på grund av sina erfarenheter av islamistiskt förtryck, kan ha en starkare känsla för demokrati och åsiktsfrihet än många som tillbringat hela sitt liv i Sverige, där demokratin tas för given.

När ett hundratal islamister, i sällskap med nynazister, i september skanderade ”Död åt Israel” i Stockholm så blev de utbuade av dryga tusentalet mot- demonstranter där exiliranier intog en framträdande plats.

De som försvarade demokratins värden där och då mot islamistisk intolerans var alltså människor vars bakgrund, enligt Åkesson, reducerar dem till samma ”utländska hot” som de antidemokrater mot vilka de protesterade.

Sverigedemokraternas syn på individ och tillhörighet är påfallande lik islamisternas. För de militanta islamisterna finns inget utrymme för möjligheten att både vara muslim och anhängare av ett sekulärt samhälle. Liksom SD håller sig islamisterna med en hotbild. De känner sig ständigt kränkta och utmanade av det sekulära samhällets friheter. Liksom SD ser de detta samhälle som svagt och dekadent och i behov av moralisk uppryckning.

Det är också slående hur Sverigedemokrater och islamister hämtar näring ur varandras existens. SD generaliserar om alla muslimer utifrån hatpredikanterna i källarmoskéerna, medan islamisterna generaliserar om det sekulära samhällets hat och exkludering av muslimer utifrån sverigedemokraternas retorik.

Medan Sverigedemokraterna gör anspråk på att tala för alla svenskar, så vill islamisterna föra alla muslimers talan. Där den ene ser hotet från moskén, så ser den andre hotet från den sekulära lössläpptheten. Båda uppviglar till ett mentalt undantagstillstånd, där man hela tiden måste vara på sin vakt och beredd till kamp.

Problemet för den demokratiska medborgargemenskapen infinner sig när extremgrupperingar lyckas ta över mittfältet.

Detta sker när tillräckligt många sekulära svenskar blir så rädda för islamisterna att de väljer hemvist hos SD, eller när tillräckligt många moderata muslimer skräms av utfallen mot dem som grupp att de ser islamisterna som sina enda vänner.

På detta sätt kan extrema grupperingar finna ett taktiskt stöd hos varandra, medan de tillsammans och mellan sig mal ner den liberala demokratin – en demokrati som de båda föraktar. Detta scenario utspelades i mellankrigstidens Tyskland, där nazister och kommunister under återkommande våldsamma konfrontationer undergrävde demokratins legitimitet.

Extremisterna medverkar också ömsesidigt till att marginalisera varandras kritiker. Genom att sätta dagordningen för integrationsdebatten krymper de utrymmet för dem som samtidigt vill kritisera både främlingsfientlighet och islamism. ”Antingen är du med oss eller med dem”.

Det innebär att den som vill kritisera islamister för deras bristande respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet och kvinnors rättigheter tvingas förklara på vilket sätt han inte är en islamofob och anhängare av Åkessons program.

På samma sätt tvingas den som är för en liberal politik med avseende på arbetskraftsinvandring att rättfärdiga sig inför dem som beskyller henne för att ”sälja ut nationen”.

All identitetspolitik är för- dummande. När människor reduceras till bärare av kollektiva identiteter upphör vi snart helt och hållet att se individer. Vi förlorar förmågan att urskilja nyanser och komplexitet i människors värderingar. Det blir ett grovt tillyxat ”vi” mot ett lika grovhugget ”de”. Där förlorar vi också den ömsesidiga tillit som demokratin förut- sätter.

PER BAUHN
professor i praktisk filosofi, högskolan i Kalmar"

And i have become

So quiet in here

Om det bara vore så simpelt.

Taffys Inflyttningsfest

The Taff bjöd in till inflyttningsfest och det märktes att han var påtagligt nöjd.

Joel & Pontus är egentligen varandras nemisis, men för en bra balkongbild så fejkar dem vad som helst.

Marcus var där.

Almen också, generellt nöjd som vanligt..

Adam hade mycket att förmedla.

Petras gräsliga nagellack.

och Lasse 'Snickeding' 548-Asfalt var självklart med.

Mingelbild!

Staffan visar hur dom ska tas.

Therese var minst sagt... Chockad.

Pontus var mest hungrig.

och som avslutning, en favorit i repris..