Moderaterna har blivit Svergies nya arbetarparti och socialdemokraterna har valt sin första kvinnliga partiledare, som enligt deras förra partiledare inte ens är varken smart eller bra.
Att socialdemokraterna sedan länge övergett sina arbetarrötter de vet vi allihop, med thomas bodström som den sista spiken i kistan. Sveriges näringsminister klagar på att de statliga VD:arna har för hög lön och hennes förslag till att sänka dem är att införa vd-bonusar.
Sverige har blivit ett konstigt land, så var vänder sig en simpel arbetare?
Ponera ett scenario:
Jag som arbetar som simpel knegare längst ner i tjänstepyramiden tjänar 16000:- i månaden.
Per-Olof med högskoleutbildning och anställning på ett välrespekterat företag tjänar 50000:- i månaden.
I min kikare ser jag Svergies nya arbetarparti framrycka, i hög fart, med folket, och arbetarnas intressen i sikte.
De föreslår att vi privatiserar sjukvården, det blir ju så mycket billigare för staten då, och då kan vi spendera de pengarna på andra saker, som att bygga vägar och renovera lyxlägenheter. Det låter ju jättebra. Alla vinner, ingen förlorar. Visst, priserna kanske går upp lite, men det gör ju inte så mycket, vi använder ju våra nyintjänade pengar till att sänka inkomstskatten.
Säg att vi sänker inkomstskatten med 5%! Det är ju jättemycket pengar.
Helt plötsligt så får jag 800:- extra i plånboken, och Per-Olof får 2500:-!
Ponera att både jag och Per-Olof blir sjuka, samtidigt, i samma sjukdom, en ganska allvarlig sådan.
Per-Olof vänder sig till första bästa sjukhus, han har ju trots allt en sjukförsäkring som hans välrespekterade företag betalar, Per-Olof blir opererad och frisk ganska snabbt, tack vare den alldeles utmärkta vård som de privata sjukhus han besöker kan erbjuda.
Jag som inte får någon sjukförsäkring från mitt företag och inte har råd med en själv, skattesäkningar till trots. Jag får vända mig till närmsta kommunala sjukhus, där får jag vänta gott och länge tillsammans med alla andra knegare, på att någon läkare med tillräckligt mycket samvete alternativt bristande kompetens som inte gått över till högstbjudande privata sjukhus kan behandla mig. Trots att jag vänt mig till det billigaste sjukhus, faktiskt det enda sjukhus där jag kan få en rimlig avbetalningsplan blir min räkning skyhög! Jag har ju trots allt fått en massa medicin och varit inlagd och inte minst opererad. Sånt kostar ju pengar, det vet alla.
Så medans Per-Olof går iväg och köper en sprillans ny Plasma-TV för sina skattesäkningspengar så sitter jag fast med en 6-årig avbetalningsplan hos det kommunala sjukhuset.
I alla länder i alla tider har det funnits och kommer alltid finnas, en arbetarklass.
Du kan väga in mycket i ordet arbetarklass, för mig så är arbetarklassen vi som är lågutbildade, lågavlönade och lågprioriterade.
När Sveriges nya arbetarparti framrycker kan man fråga sig: Är det jag, arbetaren, som tjänar på skattesäkningarna? Är det jag, arbetaren, som tjänar på privatiseringarna? Eller är det borgaren själv, vad han än försöker framställa det som?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar