Ja, det blev tyst här i helgen.
För mig är allt hopp ute, mina valmöjligheter är obefintliga, jag kan bara komma ur det här som en förlorare.
Försvarsmakten förstörde mig, om jag var pessimistisk innan, då är jag ett cyniskt svin med starka inslag av bitterhet nu, årgång 86.
Inte ens spriten hjälper mig.
Då är det illa.
Jag måste väl överleva veckan, annars är jag antagligen helt jävla underkänd som människa.
Jag vill inte tillbaka dit, jag vill aldrig tillbaka dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar