Imorgon åker jag tillbaka.
Imorgon ska jag träffa pv-konsulenten för 3e gången.
PV-Konsulent står för personalvårds-konsulent och de är typ, wannabee psykologer som hjälper till med lite allt möjligt, de är omöjliga att få en tid hos, det är ungefär 1 veckas väntetid dit.
Jag har varit där 2 gånger på 3 veckor, det är mycket. Typ, jättemycket, typ lika mycket som en vanlig värnpliktig går dit på under 11 månader.
Första gången hände inte så mycket, hon sa typ, ja, att jag kunde få pengar från försäkringskassan ifall jag fyllde i 3000 sidor papper.
I lumpen har man inte så mycket fritid, så att fylla i blanketter tar väldigt, väldigt, väldigt lång tid.
Andra gången gick jag dit och berättade att jag mår kasst ibland, varpå hon konstaterade att jag får ångestattacker, inte att förväxlas med panikångest, men i samma familj, fast inte lika allvarligt.
Hon visste inte riktigt vad det berodde på och önskade mig lycka till i framtiden.
Imorgon ska jag dit igen och klaga, förhoppningsvis skickar hon hem mig.
Om jag skulle komma ut ska jag defintivt:
*Flytta hemmifrån (Förhoppningsvis till Malmö, men antagligen kommer jag inte längre än Fisksätra)
*Fixa en stabil arbetssituation (Vilket kan vara lättare sagt än gjort med tanke på att arbetsmarknaden och de system som styr den är fucked up, på riktigt.)
*Skaffa en flickvän (Jag skulle defintivt behöva få ta lite gemensamt ansvar, på riktigt.)
Längre än så har jag inte kommit, körkort och sånt har jag inte råd med egentligen.
Vi får se, listan lär bli längre.
Jag utlovade fler lumpencitat förra gången, anledningen till att det inte kommit så många är att jag inte har kommit på några, man glömmer snabbt i lumpen, men innan idag kom jag på en klassisker som yttrades i början på förra veckan.
Alla står uppställda på logementet inför morgonvisitation av skåpen, eftersom det precis varit helg brukar det ha tillkommit en del saker till skåpen och befälen inspekterar då att allt är tillåtet osv.
In i rummet kommer Lt.Karlsson, går tyst men noggrant och inspekterar först kellerborgs, sen leijons och anderssons skåp, kommer fram till stojanovs skåp, stannar till, står tyst i ett 10tal sekunder, varpå han går tillbaka och ställer sig framför stojanov och frågar i helt lugn ton.
"Stojanov. Har du en känslig analöppning?" Stojanov ser allmänt frågande ut och funderar ett antal sekunder varpå han svarar. "Ja, Löjtnant!" Löjtnanten svarar, "Bra.. Men ditt dasspapper ligger fortfarande på fel plats. Åtgärda. Framåt!" Varpå han går vidare till mitt skåp.
Det kanske inte låter så roligt skriftligt, men det var hysteriskt kul på plats, och dessutom den enda "roliga" historia jag kunde komma ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar