Oskar, min gamle vän tog upp en intressant sak på sin blogg.
Som alla vet så har mitt förhållande till kvinnor och framförallt kärlek och alla dess konsekvenser varit minst sagt komplicerat, min lösning på detta har helt enkelt att under långa perioder ignorera allt som har med saken att göra alternativt förtränga eller försöka ersätta, med varierande framgång, ett fåtal människor har väl passerat på vägen men på sistone har jag nog börjat inse att det är jag själv som tar mest skada av mina upptåg och teorier.
Jag började för ett tag sen fundera på min idealkvinna, i ytlig mån så mycket som till karaktärsdrag osv. i ett tamt försök att försöka komma vidare på det här planet.
Vad Oskar tog upp på sin blogg var det här med vad som egentligen definerar vad vi ser som en idealkvinna, framförallt då starka kvinnliga förebilder antar jag.
Detta fick mig och börja tänka och otroligt nog tror jag komma lite framåt på fronten, jag har haft otroligt starka kvinnliga förebilder i mitt liv, framförallt två, ett något dysfunktionellt familjeförhållande, om än inte alls så farligt som vissa andra, kan nog ha påverkat också.
Ett av de många problem jag har på den här fronten är min motvillighet till acceptera någon som värdig motpart, jag har allvarliga problem med min kvinnosyn i allmänhet och i kärleksförhållanden i synnerhet, jag eftersöker alltid starka självständiga kvinnor, vilket alltid snetänder då något sånt inte verkar exsistera (< se exempel på kvinnosyn till vänster), väl där så accepterar jag någonstans att nu är jag hemma och blir totalt undergiven, vilket är väldigt ohälsosamt, för mig och för förhållanden.
När jag försöker lösa detta gör jag helomvändning, vilket leder till att jag känner mig totalt överlägsen och visar lite om någon hänsyn alls, vilket är väldig otillfredställande, för mig själv åtminstone.
Allmäna funderingar bara.
Jag tror jag börjar komma en bit på vägen till att hitta ett mellanting.
Det är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar