Jag är tvångspaketerad, min frihet framgångsfusionerad med vad som nu har blivit mina värdelösa värderingar.
Ingen bryr sig och jag känner ingenting, jag känner ingenting alls.
Jag pendlar mellan melankoli och total galenskap. Eller så lever de inom mig, i nån fruktansvärd symbios.
Jag säljer alla fraser jag får ur mig, en evig jakt på någon form av abstrakt acceptans jag inte ens vill använda mig av.
Jag lever i en accepterad protest, en tystad revolution.
Hank sa det en gång:
All my dreams were lies, all my friends are dead.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar