Stockholm var som det är, stort och oförlåtande.
Sorgen uteblev, skamen är obefintlig.
Vi lämnade staden, jag med en känsla av att jag var fläckad, förföljd och äntligen fri.
Fri att återvända, åter till ansvar, jakten på lycka, attacken på livet.
Men ansvar undkommer mig och lyckan förvillar mig i min eviga jakt på livet....
Festivalens bizzarra upptåg räddar mig från total undergång, synd bara att det är ett jävla jobb.
och vi avslutar med dagens citat:
"Det sägs att festivalbesökare lagt uppåt tvåtusensjuhundra kronor på att sänka en brandman utan att lyckas.
Pratade med en före detta flitig kastare som berättade att han för några år sedan fick ned en brandman efter hundratals försök. Sedan dess nöjer han sig med att titta på.
'Visst var det stort att sänka honom. Men efteråt tänkte man ändå: var detta allt? Där ligger han i kanalen och sprattlar men är jag lyckligare för det? En känsla av tomhet kom över mig. En slags livskris.' "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar