Livsbetraktelser från högre ort.: Le Tour 3

Gata till parkeringshuset

Eiffeltornet

Vår polis på Le Tour.

Typ, 2 timmar eller nått sånt innan cyklisterna så kommer publicitetskaravanen som är typ 250 bilar eller nått sånt, med reklam, förr i tiden slängde dom dessutom ut massa gratisgrejer, sen var det nån cyklist som snubblade på en skumgummihandske, så nu får dom inte göra det längre.

Gul Cyklist

Go-Kart björn.

PMU-Buss.

Jag har absolut ingen aning om vad den där drycken dom gör reklam för är.
Men fy fan vad varmt det måste vara i den där bilen.

Den glada kon! IRL!!!

Dom här grabbarna sålde glass i belgien.
Logiskt? Nej, inte direkt.

Kawasaki stod för motorcyklarna.
Paris stod för triumfbågen.

Där var ett företag som bestämde sig för att ta med alla sina lastbilar i karavanen.
Miljövänligt? Inte direkt.

Vid tiden vittel passerade hade jag för länge sedan bett för att dem skulle kasta ut vatten till oss.
Dem sprutade vatten på oss istället.
Lika bra? Inte direkt.
Kul var det dock.

Vittel igen.

När karavanen passerat följer typ 1 - 1,5 timme av absolut ingenting.
Då gick jag och handlade vittel.
Men till slut, så dök dom upp (och fort som fan dessutom), det säkra tecknet på att cyklisterna var i närheten.
Tävlingsbilarna!

Efter dom gemensamma servicebilarna och dom där som kollar banan och allt vad det nu är dyker funktionärsbilarna och assorterade motorcyklar upp.
Redan här kunde man höra att cyklisterna var nära från det kompakta jublet som spred sig längs med gatan.

Sen kommer lite poliser, fler funktionärer, fotografer, och annat skit.
och nu, nu kunde man skymta dem.

och till sist var dem här!
Känslan var obeskrivlig.

Danska CSC på topp.

Cyklister.

Efter cyklisterna kommer ett hundratal bilar och motorcyklar.
Inklusive dom här Voiture Officelle bilarna som ingen egentligen vet vad dom gör.

Där står lite olika saker, typ, organisation, och som på den andra direction course men dem verkar aldrig göra speciellt mycket.

Vid tiden alla dom där bilarna passerat var cyklisterna nästan tillbaka.

Cyklister.

CSCs teambil!

Cyklister, från en betydligt bättre fotoposition.

Jag undrade hur han kände sig.

Jag skulle inte vilja ha alla dem här i ryggen.

Don't look back.

Cyklister.

och sen var det över.

Varpå vi begav oss till

Sephora.

Där dom dansade på disken.

Sephora är någon form av kosmetikaffär, den är oändligt stor och jag gillar den för att:

Dom har otroligt skarpt klädda vakter.

Igen.
Han var förresten inte alls glad över att jag fotade honom, därav den något okonventionella vinkeln.

Jag är inte den som är den, men det kändes lite udda.

Bright colors!

Sen tog vi tunnelbanan hem.

och till

Coffee Parisien, som jag letade upp på nätet.
Coffee Parisien är en amerikansk diner på en bakgata i studentkvarteren där ingen pratar engelska men som har otroligt goda hamburgare.
och icke att förglömma, alla amerikanska presidenter hittills på underläggen.