Jag försöker bara, ta mig igenom, dag för dag, denna farsliknande uppenbart bittra tragedi som utgör mitt liv.
Jag har sagt upp mig från mitt jobb, men det gav mig föga tillfredställelse. Kanske det beror på de dagar jag har kvar där. Ångestfyllda dagar jag har kvar där.
Den första tiden i Malmö kommer vara ett helvete, tills jag flyttat ut, och kan vara ensam med mina funderingar, den kommer vara ett helvete.
Jag har beslutat, efter att ha läst igenom hela american psycho på 5 dagar att jag faktiskt ska bli framgångsrik. Hyffsat förmögen, stilmedveten. Eller åtminstone ska jag försöka få alla att tro det, den första tiden, jag tror det kommer fungera bra, ifall det fungerar.
Edvard och jag ska på ansiktsbehandling i helgen, och massage.
Jag tränar nästan varje kväll, tittar på tour de france på löpbandet och styrketränar tills jag blir svimfärdig. Det ger mig en konstig tillfredställelse.
Oftast brukar jag komma hem vid 01-tiden.
Sen gör jag om samma procedur dagen efter.
Jag försöker äta så lite kolhydrater, och skräpmat som möjligt. Vilket inte är så svårt då här sällan finns mat hemma och jag inte har råd att äta ute.
Den lilla fritid som blir över spenderar jag suktandes efter hugo boss kostymer och på facebook.
Ytligt bedömande alla.
Sommaren är dötid för mig. Jag blir inte sommarförälskad, jag blir inte upplyft av stämningen. Jag vill bara bada, men något stoppar mig hela tiden. Regnet, jobbet, livet.
Jag försöker desperat injicera något spännande i mitt liv, men allting förblir mig likgiltigt.
Kanske har jag seperationsångest. Jag vet inte.
Igår var jag på grillfest i hammarby sjöstad. Det var trevligt, men det gav mig inget speciellt. Jag fick avreagera mig genom att upplysa en sovande massa hur bittert livet är i ett antal timmar.
Sen fick jag dåligt samvete över att jag varit för bitter och tvingade mig själv, trots 3 timmars sömn och en sprängande huvudvärk som bara vägrade ge mig sig, att vara osedvanligt trevlig mot alla på jobbet. En ytterst ansträngande uppgift i mitt nuvarande tillstånd.
Jag är inte såhär egentligen. Tror jag. Hoppas jag.
Jag brukar vara bättre på sommaren, gladare, nöjdare, trevligare.
Jag är ganska trevlig egentligen.
Det var förmodligen allt regn, allt jävla regn på min semester.
Jag har 2 veckor till snart.
Kanske blir det bättre då..
"Begär - meningslöst. Intelligens är ingen bot. Rättvisan är död. Rädsla, anklagelser, oskuld, sympati, skuld, bortkastad möda, misslyckande, sorg, var saker, känslor som ingen egentligen upplevde längre. Att reflektera är meningslöst, världen saknar innebörd. Ondska är det enda bestående. Gud lever inte. Kärlek går inte att lita på. Yta, yta, yta var det enda någon fann mening i... detta var civilisationen som jag såg den, kolossal och trasig..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar