Jag känner att jag varit undermålig med mitt bloggande på sistone. Det är alltid lättare att bara posta bilder än att verkligen skriva, eftersom jag är lat väljer jag oftast att posta bilder.
Speciellt sen jag kom på att man kan ta foton med min mobil. Otroligt effektivt. Dåliga bilder dock.
Jaha, så vad har hänt i mitt alltid sanslöst intressanta liv?
Jag har jobbat. Det är tråkigt. Händer mest samma saker om och om och om och om igen. De flesta av mina arbetskamrater är idioter. Men jag överlever med tanken om att alla timmar jag ödslar bort på sinnesbedövande arbete nu kommer att generera pengar till min sinnesbedövande fylla på roskilde. Alla måste vi väl ha något att se fram emot.
Mitt liv fylls dagligen med problem som jag verkligen inte vill ha. Vuxenproblem. Det är irriterande. Jag har tex. kommit fram till att jag måste skaffa en almenacka för att hålla koll på vad jag egentligen gör och när, vilket jag fram tills nu vägrat att göra av rent principiella skäl.
Jag har ständigt ekonomiska problem, det är väl kanske ett kvasi-vuxenproblem, ungdomar är väl trots allt dem som har störst problem med ekonomin. Speciellt med Herr.Reinfeldt och resten av kabinnettet i styrande position. Räkningarna staplar sig på hög och det blir mindre och mindre pengar över till roliga saker.
och som att det inte räcker med att jag tycker det jobb jag redan har är sanslöst tråkigt, för tillfället, har jag konstaterat att jag måste förmodligen skaffa ett till (Alternativt jobba mer på det jag har, vilket i dagsläget ser ganska svårt ut) om det någonsin ska bli något av allt det här.
Jag har börjat gå hos min psykolog och hon har lyckats konstatera följande:
1. Jag har svårt att ha andra människor som bestämmer över mig.
2. Jag gillar och bestämma.
Vilket i sig knappast kan räknas som något genidrag.
Nu ska vi bearbeta det där i några år, och förhoppningsvis kan jag upprätta något mindre dysfunktionella relationer efter det.
Jag blir mer och mer moraltantig av mig, det är en uppåtgående kurva det där, det blir värre med åldern, när jag är 90 kommer de säkert välja mig som påve, eller åtminstone biskop.
Jag oroar mig över mina vänners spel och alkoholvanor. Jag stämplar 16åringar som åker på finlandsfärjan som moraliskt degenerade individer och skäller ut dem för detsamma.
Jag tycker det är underligt med människor som umgås med knarkare, speciellt heroinister.
I could go on forever baby, men poängen är att alla andra verkar tycka att det här är fullt accepterat beteende.
Är jag verkligen så tråkig?
Det tror jag inte, jag tycker ju trots allt Sverige dansar & ler är världens bästa tv-serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar