Jag har kommit ungefär halvvägs på mitt nya CV, jag skriver om det, på engelska denna gången, jag tyckte det blev lite kasst att sitta och återanvända alla fraser som jag skrev i mitt första ansökningsbrev till Dubai, om jag verkligen ska ta mig dit får jag ju faktiskt lägga ner lite energi på det. CV-projektet har varit i rullning i två-tre veckor nu, eller rullning och rullning, det är praktiskt taget stillastående för tillfället, jag kan inte komma på vad fritidsledare är på engelska, och google sviker mig gång på gång.
Dessutom har jag lovat att jag skulle koda ihop en hemsida på en rätt tajt deadline. Trots att jag inte kodat på riktigt sen jag jobbade på Nine, och otippat nog har jag stött på lite svårigheter, så det projektet rullar nästan inte alls heller, eller ja, jag har nästan lyckats få ihop en hel 'kommer snart'-sida.
och min ideela verksamhet? Jo, det är två möten i veckan, och en hel hög med pappersarbete som stirrar mer och mer hotfullt på mig.
Ser ni mönstret? De rullar långsamt, varför? Jo för att på Värnhem jobbar jag 14 timmarspass under 46 timmarsveckor, utöver provnings och utbildningstimmar och när jag inte är där är jag ett par kvarter åt andra hållet på industrigatan och blir antastad av polisaspiranter som fått för sig att torskar står utomhus, i en och samma korsning i fem timmar och väntar på vadå?
Bättre tider kanske, vad vet jag, för som om jag inte har nog att våndas över så har
en av mina vänner har fått cancer, och det kommer förmodligen gå snabbt utför.
och en annan tog häromdagen en taxi till psykaktuen för sin depression.
En tredje vän fick på käften av sin kille, och går igenom allt vad en infekterad separation innebär.
En fjärde som redan gått igenom ovanstående, fick ett brev på Posten som bjuder in till en vinter av samtal hos Soc.
Allihopa verkar dras med i arbetslöshet, tristress och tragik, och jag tror inte nån av oss vet hur vi ska härda ut.
Hösten, mörkret och kylan tog verkligen ett grepp om hela min omgivning och jag har inte tid, ingen tid till nånting. Trots allt känner jag mig relativt obemärkt och jag undrar om jag försöker värja mig innan det slår till mot mig också, eller om jag bara blivit såhär avtrubbad nånstans på vägen..
och vad ägnar jag mig åt? Att blogga och förundras över det faktum att Jimmy Choo gör kläder till H&M och hurvida Choo är ett taget namn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar