Ibland känns det, det känns som om jag lever i skuggan av coop, inkvarterad i någon form av arbetarbostäder, kaserner. Som om allt jag gör egentligen bara är en bi-roll, en side-story till coop och dess grandiosa budskap vackert inkorporerat på grannfasaden. Och ibland funderar jag, jag funderar på om jag skulle kunna förändra det, förkasta kooperativet och lyfta den tyngd som deras diffusa budskap förtrycker mig under. I min dröm, drömmer jag om att stå bejublandes i all min ungdomliga lycka och se skylten falla.
Men så finner jag. När jag vandrar i gångarna hos vår gemensamma fiende, min vän, jag finner fynd av oproportionella mått, saker som jag bara exsisterar på denna gudsförtärna plats och likt så är allt förlåtet. Kooperativet har dränkt alla mina mörkaste minnesbilder och allt som är kvar är en tomhet, en tomhet från något som skulle varit.
1 kommentar:
Jag träffade Björn Svensson i Lund igår på nån konstig mässa. Han var glad, trevlig och han kände igen mig. Jag skulle hälsa alla passande. ;)
Skicka en kommentar