Default visit 2.5

Efter vår sightseeing genom Malmö stad begav vi oss ut "in the ghetto" via orientexspressen för att vidare orientera oss i Malmös ytterområden samt förtära stark och billig tyskimporterad öl.

Micke visste att vi skulle ut till något tveksamma områden, så han vaktade ölen noggrant.

Resan gick trots allt väl och till sist framme kunde vi slå oss till ro och börja intaga vår otroligt osmakliga men ack så effektiva öl.

Alla var nöjda och glada.

Mats kände sig tom som hemma ute i förorten.

Andreas berättade om området, sina grannar och sin TV.

Mats var inte intresserad, han ville ha audells uppmärksamhet för sig själv.

Jag och Dr.Dunk fokuserade mest på eftermiddags tilltuggen.

Jonas fokuserade på sin, om möjligt, ännu billigare polska importöl.

Staffan var där också, och visade upp sin nya stil inspirerad av någon icke nämnd.

Mats försökte hävda sin egendomlighet trots att han nu inte var ensam om keps.
Staffan och Audell tyckte mest Mats var fånig.

Micke han fattade mest ingenting, han hade försvunnit ut i dimman för längesen.

Audell var inte sen på att följa efter.

Både Almen och

Staffan kände sig nöjda med situationen i allmänhet.

Vi misstänkte en stund att Dunk hade fått hemlängtan, till militären, han såg lite dyster ut.

Mats, nu inte den enda med keps löste situationen genom att helt enkelt sluta ha den på sig och intaga mer malt.

Dunken hittade dom rätta takterna efter ett tag dock.

Vi begav oss till Möllan och intog första bästa soffa, något almen kände sig fruktansvärt nöjd med. Dem andra pågarna tyckte dock att han tog för sig lite väl.

Doktor dunk gjorde sitt bästa för att imponera på de skånska tjejerna.
Han hade liten till ingen framgång.

Andreas försökte lära audell skånska seder och bruk, men man märkte på audell att han kände sig lite obekväm i hela situationen.

Det brydde inte Andreas sig om.

Alls.

Vi drack konstiga drinkar och öl från alla världens platser.
Nöjda som vi var utbröt det dock stor förvirring när den kubanska ölen var slut.

Andreas krävde att situationen skulle lösas omedelbart och tog ett allvarligt snack med en något för vågad servitör som åtgärdade situationen med ett öl från en annan karibisk ö.

Doktorn är en sån där modig, stor och stark kille, en superhjälte som egentligen är så mjuk så att han är rädd för sin egen skugga. Den hade följt efter honom hela kvällen, men det var ingen som hade vågat säga något.

Mats såg den hela tiden, men han var inte rädd.

Jonas såg den inte alls.

Andreas skymtade den ibland och blev alltid lite obekväm...

Kvällen slutade dock väl utan några omkomna på Mascot, igen.