BoCenter

Så nu när jag lagt upp typ en miljon bilder från stockholmshelgen och alla är nöjda och glada känns det skönt att jag kan gå tillbaka till att posta för mig roliga och relevanta saker igen, som det här, om direktreklam.
Jag fick nämligen hem en flyer genom mitt brevinkast från en av Malmös antagligen mer obskyra mecklarfirmor, inget konstigt i sig med det, jag får ett antal sådana varje vecka. Vad som gjorde att denna skiljde sig från dem andra var att den hade texten "Bocenter har sålt i ditt område igen!" och hänvisade till en lägenhet på dalaplan. Nyfiken på hur Bocenters områdesdefinationer egentligen såg ut bestämde jag mig för att maila ansvarig mecklare Djavad Kristensen och få mer information om situationen.

"Hej Djavad!
Jag är en sån där person som gillar att hålla mig uppdaterad om vad som händer i omvärlden, även om det gäller mer eller mindre riktad reklam, därför har jag inte heller hängt upp en 'ingen reklam tack!' skylt på min dörr. Ibland, när det dimper ner ett berg av matvarureklam i brevlådan, starkt åtföljda av några räkningar kan jag börja omvärdera mitt beslut, men då och då dyker det upp så där fina stunder som gör att jag kan utstå mindre regnskogar av hemköpreklam. Som igår t ex när jag fick lite samhällsinformation från dig och din arbetsgivare.
Vad som gjorde mig lite förbryllad och stunden så fin var att du vänligt upplyste mig om att du sålt en lägenhet i mitt område, närmare bestämt på Dalaplan. Då jag, senast jag undersökte saken, fortfarande är bosatt i Rörsjöstaden blev jag lite konfunderad om hur det egentligen står till med områdesdefinationerna hos bocenter. Från min hemadress till Dalaplan är det ca 3,3 km och beroende på vilken väg man väljer så passerar man både möllevången, sofielund, sorgenfri och tom. ellstorp på vägen.
Jag vet inte om det är ett medvetet marketingkoncept från er sida för att få mig att lägga märke till er, om min brevbärare plockat fel hög på postcentralen, eller om det är någon mäklarassistent som helt enkelt ringat in fel område, men jag kände att jag var tvungen att i alla fall höra av mig och tacka dig, för denna vackra stund i min annars så dystopiska reklamdjungel.
Mvh.
/Mattias på Ehrensvärdsgatan"

Jag tyckte jag tappade momentum på slutet, men det kan bero på att jag egentligen inte visste vad det var jag ville säga honom. Om han svarar lägger jag defintivt upp det.

Default visit 5.0

och när alla vännerna åkt hem och bakfyllan lagt sig som den tjockaste av dimmor framför mig var det bara jag kvar, jag och en terrakottaarmé av burkar och glas.

Default visit 4.0

Dag 4 och Stockholmarnas enligt populär defination sista dag i Malmö ägnade vi oss åt en traditionell påsklunch följt av en boys gone wild förfest.

Medans jag som var allmänt utslagen låg och sov hade The DC-Folks i stark anföran av Snickeding själv begett sig ner till Coop och inhandlat mat-materiel för att försörja vår brunch.

Dunken tog tag i det hela direkt.

Audell och Mats fullt medvetna om sina bristande kulinariska egenskaper fokuserade mest på att se så upptagna ut som möjligt utan att egentligen göra något av värde.

Dr.Dunk i action.

Pasta

Micke ansvarade för tillagning på spisen.

I det här fallet bacon.

Audell och Mats tog till sist tag i dukningen och lyckades ordna det.

Ungefär när det hela var klart och presenterat kände jag att det var dags att stiga upp.

Det var minst sagt tillagat till allas tillfredställelse och förnöjelse.

Vi tog ett par chill-timmar efter brunchen och fixade till oss lite allmänt.
Väl klara med det så var det dags för dem obligatoriska gruppbilderna.
Tallingänget -92

Inte bara stiliga, dessutom erotiskt attraktiva.

och stek-heta.

Jag försökte lansera ett koncept om en fattigmansfond.
Det gick sådär. Den samlade in 20:- på hela kvällen.

Jag vet att pojkarna, speciellt jonas, kan bli lite, oförsiktiga på fyllan, så de som befann sig mest i riskzonen fick dricka ur mina gummiglas! Gjorda av gamla bildäck.

Smoke var där.

Pontus också.

Staffan försökte få igång någon form av allsång men..

I bästa stekarstil körde jag över honom med datormusik.

Vi fick slut på sittplatser, så vissa hamnade på golvet.

Han verkade inte bry sig alltför mycket dock.

...

Ingen av dem såg ut att bry sig alltför mycket faktiskt.

...

Vi var ändå mest på snedden.

Det var inte det fina folket där inne, de var spikraka och nyktra, men det skulle vi nog få ändring på.

Lange tog som alltid täten i "mest full på kortast tid"-leken.

Det var lite svårt att avgöra andraplatsen mellan Staffan och Smoke, de löste de hela genom en klassisk duell i sten, sax och påse.

Burk lanserade det där myntspelet från danmark på mitt bord.

Det stod ju Jonas på flaskan tänkte Jonas och kände sig jävligt nöjd.

För Jonas var det hela ett mysterium.

Samtliga Jonas fick gummiglas.

Smoke illustrerar en Taoschizstisk regndans.

Pontus tyckte det var förfärligt kul.

Staffan fokuserade på något helt annat.

Lange försökte entusiatiskt han också.

Burk däremot var stenhårt fokuserad på sitt myntspel, och det var inte alls lika roligt när han inte vann längre.

Mats som befann sig på andra sidan bordet fann dock leken konstigt tillfredställande.

Dom här två

Var alldeles för långt ute i dimman för att fatta något överhuvudtaget.

Eh,

Ja.

Jag försökte liva upp stämningen vid spelbordet.

Jag försökte även liva upp Jonas som fortfarande var konfunderad över sin sprit, men han var inte alls med på noterna.

Staffan var det dock som fan, och han lanserade även en idé för att liva upp allihopa.

Linedancing!

Resultatet var lyckat.

Lika lyckat som det var lika utmattad var Staffan när det var över.

Till slut kollapsade dem allihopa på golvet, så hårt så att pontus tom stukade handen.

Smoke ringde efter hjälp.

Med pontus ivägskickad till MAS och resten återjuviniserade med Malt tog festen fart igen.

Tom. Jonas var med denna gången.

Därja.

Pojkarna lyckades övervinna språkbarriären på sitt alldeles egna sätt.

Dom andra fann det ytterst lustigt.

*tihi*

*ROFLOL*

När kung i baren spelades så tror jag vi allihopa kände...

Att det började spåra ur något.

...

Ja. Som sagt, urspårat.

Mats försökte auktorativt styra upp det hela.

Ingen lyssnade.

Yeaaa!

Exakt klockan 22.00 övergick vi till livemusik.

Alla tyckte det var bra, Mats hade ju faktiskt blivit lite övertaggad sista gången vi spelade Dropkick.

Live!

Både jag och

Doktor dunk sjöng med.

Pojkarna, som vid det här laget hade börjat spela, missuppfattade burks spelinstruktioner

och trodde det gick ut på att skada varandra istället.

Han var ändå för full för att känna någon riktig smärta.

Burk som var något mer sansad fann det hela otroligt löjligt.

Staffan fann mest ingenting.

och vi i soffan var alldeles för upptagna med att skrika ur oss

diverse vänsterrock.

Starkt anförda, av oväntat nog, Mr.Smoke.

Rock & Roll

Audell stod för det mesta av musiken.

Men även burk var med.

och till sist fick vi jonas att vara med.

P.S. Pontus fick ett bandage på MAS och anslöt senare till festen på Etagé