Spelarna hade sommarlov. Men där fanns gott om foton från VM. Kanske för att inspirera till stordåd igen.
Spelargången, innåt.
Nått jag inte visste dom hade var dom där monitorerna, med kameror över planen.
Ingen aning vad dom använder dom till dock.
Glömde fråga.
Nått jag inte visste dom hade var dom där monitorerna, med kameror över planen.
Ingen aning vad dom använder dom till dock.
Glömde fråga.
Michel var otroligt stolt över dem här trappfundamenten, som tydligen var otroligt svåra att konstruera och montera.
Jag kände mig tvingad att ta en bild för att han skulle bli nöjd.
Jag kände mig tvingad att ta en bild för att han skulle bli nöjd.
Efter vår planerade rundtur på Stade De France begav vi oss till Paradis Latin för att fixa biljetter. Där träffade vi den här mannen. En 67 årig pensionerad vaktmästare som inte pratade ett ord engelska men som gärna visade oss runt där inne.
Egentligen är det totalt fotoförbud, men han verkade inte bry sig, så jag passade på.
Trots att han tände upp både lobbyn och teatern för oss var ljuset inte alltför skarpt, av naturliga anledningar, så bilderna blev lite halvkassa.
Bättre än inget dock.
Trots att han tände upp både lobbyn och teatern för oss var ljuset inte alltför skarpt, av naturliga anledningar, så bilderna blev lite halvkassa.
Bättre än inget dock.
Vip-baren. Dom där fotona som hängde överallt var bilder på diverse digniteter som besökt dem under åren, bakom mig en bild på både förre och nuvarande presidenten t ex.
Jag tänkte dock inte på att fota dem.
Jag tänkte dock inte på att fota dem.
Stadshuset. Något mer imponerande än både Malmös betonglåda och Stockholms tre kronor.
Slår dock inte Bryssel.
Slår dock inte Bryssel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar