I den vackraste av världar skulle jag slipa till kanterna på texten och tänkandet, men tills dess får den ligga publicerad här. Skrivet som en frivillig extrauppgift relaterat till miljöetik som vi arbetade med i skolan.
Reflektioner kring essäer av Jonathan Glover och Thomas Nagel
För att kunna hantera de ganska djupgående filosofiska resonemang som berörs i texterna har jag valt att försöka relatera frågeställningarna som tas upp till det ämne vi arbetat med, dvs. miljöetiken. När jag gjort det försökte jag röna ut en frågeställning. Jag utgår från att vi redan kommit över frågeställningen OM vi har ett problem med vår relation till naturen, där svaret givetvis blir, ja, det har vi. Genom att konstatera det har vi också fått svaret på frågan; Är rätt eller fel av oss att förstöra miljön? Vi vet att det är fel eftersom vi vet att det finns problem i vår relation till naturen. Således kommer jag närmare en konkret frågeställning i stil med; Var ligger ansvaret och vad ska vi göra för att komma tillrätta med problemet?
För att komma närmare kärnan av frågeställningen så måste jag grovt utröna som orsakar problemet och kan från vad vi diskuterat generellt i skolan konstatera att till stor del så är det västvärldens konsumtion och överutnyttjandet av naturens resurser som ett resultat av vårt evigt eskalerande behov av konsumtion. Är det då moraliskt rätt av oss att potentiellt utplåna vår existens från planeten och planeten med oss? Jag skulle vilja hävda att för den större delen människor är svaret ja. Det är rätt.
Det finns egentligen inget felaktigt agerande som konsument så länge det ekonomiska styrsystem (Kapitalismen) vi lever i kvarlever. I kapitalismen är vinsten målet och konsumtionen är medlet för att nå dit. Konsumtionen blir alltså en av de högsta dygderna i kapitalismen då systemet bygger på konsumtion. Det leder till att det aldrig går att konsumera fel som konsument inom kapitalismen och de etiska värderingar som hänger ihop med det. Själva konsumtionen är medlet genom vilket man upprätthåller systemet och därför är all konsumtion bra konsumtion.
Vi som deltagare i ekonomin och konsumtionen kan däremot genom att bilda oss om vår omgivning komma att inse det ekonomiska systemets brister och påvisa negativa konsekvenser av vårt agerande som konsumenter. Bildningen är det första steget och här håller jag fullständigt med både Glover och Nagel i deras resonemang. Det primära är att peka på att varje individ har ett ansvar, ett ansvar att agera. Vi som definierar oss som kritiskt tänkande individer har ett ansvar som kollektiv och rörelse att fortsätta debattera och bilda kring dessa frågor för att nå genombrott i den etiska evolutionen, det bör vara vår absolut första handling. Kring detta hoppas jag det finns en konsensus. När vi gör det och om vi gör det framgångsrikt uppstår dock ytterligare komplexa frågeställningar.
Vår tidigare moraliska dygd (att konsumera) som uppmuntrades och konstant legitimeras och bekräftas av systemet blir nu för oss en moralisk tyngd. Vi känner skuld, och för att komma tillrätta med denna skuld kommer vi till en punkt där vi i enlighet med vår upplysning måste måste justera vårt agerande. Här hävdar jag att den intressanta diskussionen börjar, vi bör enligt mig nämligen när vi ska justera vårt agerande efter vår upplysning lägga värderingar i olika typer av agerande.
När vi kommer in på logiken bakom vårt agerande anser jag att vi måste vi uppskatta ansvar. Vi har redan i vår bildning konstaterat att alla individer har ett ansvar. Vi bör när vi tittar närmare på problemformuleringarna och hur vi ska agera dyka närmare in på hur ansvar fördelas på ett samhälligt plan. Alla har ett ansvar, du har ett ansvar på individnivå, men är ansvaret detsamma för alla? Är allas börda lika stor? Det tåls att diskutera att vissa individer kanske har ett större ansvar än andra. Jag anser inte att det är konstruktivt att bryta ner ansvar på en indivduell detaljstyrd nivå. Istället utgår jag från det välkända tänkandet om att individer i en gemenskap styrd av inkomst, inflytande, position i produktionen bildar grupper (eller klasser) och vissa grupper är starkare än andra. Olika grupper har olika typer av inflytande (Inflytande i form av pengar, media, makt över produktion) och har därmed också olika typer av ansvar och möjligheter att förändra situationen. Vi bör när vi kommer in på att värdera aktioner betrakta just detta ansvar. Våra möjligheter att förändra anser jag är tätt förknippad med vår styrka som grupp. Vår enda styrka ligger i vårt medvetna kollektiva agerande.
Som Glover själv kommer in på i “Att jag gör det gör bara en obetydlig skillnad” så bör agerande bedömmas efter vad målet med agerandet är och värderas efter hur sannolikt mitt agerande är för att uppnå målet. Att agera är alltid bättre än att inte agera och vi måste genom bildning bekämpa passiviteten. Vi är fullständigt eniga på den punkten, men när det kommer ner till att börja värdera olika typer av agerande skiljer vi oss.
Jag anser att det finns en relevans att välja en handling snarare än en annan, beroende på dess skillnad i det (förmodade) totala utfallet. Med det uttalandet skulle jag inte vilja hävda att jag sållar mig till konsekventialisterna, utan att vi alltid måste ha ett mål med vårt agerande och utvärdera agerandet efter dess möjligheter att påverka. På grund av vår oförmåga att göra, eller avstå att göra allting hela tiden så måste vi utvärdera, prioritera och rangordna. Om jag genom att köpa coca-cola bidrar till det ekonomiska styrsystem som förgör mänskligheten anser jag att handlingen till viss del är ursäktad genom att jag medans jag dricker coca-colan bildar och organiserar mig för att rasera just detsamma systemet. Givetvis vore det önskvärt att jag avstod från min coca-cola, men det är inget krav jag kommer ställa och det är inget agerande jag tänker skuldbelägga.
Ovanstående resonemang grundar sig i att jag hävdar att du som upplyst och kritisk individ aldrig kan konsumera rätt eftersom att konsumtionen är själva roten till problemet som vi försöker åtgärda. Det finns således ingen god konsumtion och uppmaningar till en vidare konsumtion som lösning på konsumtionsproblematiken framstår därför som orimliga. Det är även värt att beakta att det är i princip omöjligt att sluta konsumera helt och hållet vilket är en hållning vissa kanske förespråkar. Vad jag precis sagt bör inte tolkas som att jag utesluter möjligheter till “god” etisk konsumtion och eventuella positiva sidoeffekter av densamma, men det blir relevant när vi ska värdera konsumtion som lösning på problemformuleringarna. Du kan omöjligen agera rätt i alla situationer, du kan däremot utveckla ditt kritiska tänkande och agera konstruktivt därefter.
Genom att agera fel legitimerar jag ett felaktigt beteende. (s.4) Jag anser som sagt inte att konsumtion är ett felaktigt beteende i kapitalismen. Det framstår endast som felaktigt av de redan till viss del kritiskt tänkande och inför dem står jag absolut inför en problematik som kan leda till negativa spiraler då mitt agerande av utomstående ses som ett legitimerade av felaktigt agerande. Det här problemet anser jag bara att jag kan komma runt genom att återgå till steg ett, dvs. bildningen, och där prata om värderingar i agerande.
Argumentationen skulle isf bli något i stil med att det är omöjligt att agera överallt alltid, det är ett för enkelspårigt sätt att attackera problematiken. Genom att agera positivt i andra fall så legitimerar jag även den handlingen. Om jag då lägger en större värdering i mitt kritiska tänkande och agerande för att komma till roten av problemet anser jag att att den handlingen är “tyngre” än om jag på ett okritiskt sätt justerar min konsumtion enbart baserat på någon form av abstrakt ‘välvilja’.
Här skulle jag vilja göra en kort avstickare till ämnet skuld och självförakt som nämns av Nagel. Självförakt uppstår när du vet att du kan handla rätt och handlar fel. Problematiken berör dock inte mig då jag vet att jag, genom att ha lagt värderingar i mitt agerande, agerar rätt. Därav tyngs jag inte av något självförakt. Tvärtom skulle jag vilja säga att okritiskt utveckla en individualistisk handlingsmoral som säger åt dig att köpa eko-kaffe när du kanske inte har möjlighet till att handla eko-kaffe är fel, då det resulterar i ett självförakt påtvingat av andras värderingar av dina handlingar. Dina handlingar utgår från dina förutsättningar och är inte klandervärda. Din medvetenhet om dina handlingar däremot är klandervärd. Är du medveten om ditt agerande och ändå handlar fel är det klandervärt, det bygger dock på att vi måste lägger värderingar i olika typer av handlande eller agerande.
Nu har jag länge refererat till att nyckeln för att lösa ut oss ur denna problematik blir att lägga värderingar i vårt agerande, så låt oss kort diskutera hur vi gör det och vilka parametrar som styr värderingen. “Moraliska val mellan olika handlingsvägar bör avgöras, helt eller delvis, av deras olika utfall” s.1
För att varaktigt och effektivt förändra vår omvärld och de etiska värderingar som styr den måste vi försöka identifiera var roten till problemet ligger. Vi måste lämna överbyggnaden (I det här fallet symboliserat genom individuellt agerande) bakom oss och gå på basen av problematiken. Vi kan genom riktat agerande i överbyggnaden problematisera och påverka basen, men för att verkligen förändra historien måste vi förändra basen till historien. Enligt historiematerialismen är basen grovt uttryckt vad vi skulle referera till som “ekonomin”. Därför blir som jag ser det överordnade frågan vara att bryta oss ur det ekonomiska system och de värderingar (etik) som är bunden till det och som jag inledningsvis förklarade att jag anser ligger till grund för de problem vi vill bekämpa.
Det går inte rimligen att ifrågasätta att medvetet kollektivt agerande är otvivelaktigen är mer produktivt än moralbaserat (Kapitalismens moral) individuellt agerande. Genom att vara upplysta, organiserade, kritiskt tänkande individer i ett stridbart kollektiv som agerar för att förändra basen handlar vi därför i större utsträckning korrekt.
Lösningen som individualisterna och kapitalisterna lägger fram att vi ska fortsätta konsumera men göra det med vårt samvete är således bara rörelser i överbyggnaden och lösningen ligger därför inte att du agerar efter ditt samvete på ett individplan utan agerar som en medveten individ i ett stridbart kollektiv med det uttryckta målet att förändra basen och de värderingar och den etik som är tätt sammanbunden med densamma.
Att agera är positivt, att medvetet agera är potentiellt omvälvande.
