lördag, maj 21, 2011

Yarden

Om jag någongång bara kunde uttrycka mig precis så tydligt och vackert som Christian Lundberg gör:

"Det är klart att det finns definitioner på fattigdom.

Ibland är de viktiga, ibland inte. Det fattigdom framför allt gör är att den begränsar din frihet.
Tandläkarbesök eller nya skor. Skolresa eller vinterjacka. Äta lunch eller låta sonen gå på bio.
Vi är de fattiga. Vi fattar sådana beslut hela tiden, varje dag. Jag har slutat åka buss till exempel och går istället. Det är inte mycket jag sparar in; men det är tillräckligt.
De fattiga. En växande grupp, fattigdom blir också en definition som görs av dem som har tolkningsföreträde. Vi är de som kommer när festen är slut. Jag skriver till en vän:
>>Det är så mycket värre än så; de osynliggjorda och fattiga skymtar man bara till som hastigast, sent på natten, tidigt på morgon, i rörelse - ständigt i rörelse mellan sina arbeten. Ibland kan jag se dem skymta förbi i en artikel, ett ledaruppslag, en blogg - lika levande som fjärilar bakom glas och ram, en främmande art som man kan studera på avstånd och som man hoppas att man aldrig mer behöver tillhöra. Så blev det nu inte. Jag är hemma igen; tillbaka där allt började<<
Han svara mig, raljerar en smula, försöker förmodligen roa sig och mig genom sina vitsigheter. Jag tänker att han inte förstår - inte överhuvudtaget. Jag är hemma. Och hemma där jag kommer ifrån har han aldrig varit, kommer han aldrig förmodligen att komma.
Ja, så är det. Jag är hemma igen. Jag blev aldrig så fri som jag drömde om; ändå nådde jag längre än vad jag själv trodde. Detta är inte en framgångshistoria. Det är inte en berättelse om kärlek.
Detta är vad som skedde när jag en dag satte mig ner och tänkte: nu måste jag berätta."

"Jag är fattig. Och när jag ska försöka skriva om det så tar det direkt slut - <<Är det inte förmätet?<< och >>Tro inte att du är ensam om att ha det svårt!<< Och nej, jag vet - jag är inte ensam. Jag undrar bara var alla ni andra är. Jag undrar bara varför det är så tyst. Jag sänder ut detta som ett nödbloss i natten, en raket av stjärnor och färgade ljus mot den svärtade himlen för att säga att jag är här, att ni kan komma nu, att vi kan samla oss."

Inga kommentarer: