In the midnight hour.

Så, jag sitter här, ensam, en fredagkväll och förutsägbart nog har jag tråkigt.
Det har gått bra fram tills nu, jag såg en fantastiskt av mig på förhand undervärderad film, en romantisk komedi betitlad down with love. Har du inte sett den, har grovt förupfattade meningar om romantiska komedier och filmer med folk som Renee Zellweger och Ewan McGregor, se den, du kommer bli positivt överasskad.
Så varför är jag inte ute och gör stan osäker frågar ni säkert er?
1. Jag gjorde det igår, det var otillfredställande. Kanske för att det var peking, men lite mer förväntar man sig, kom igen liksom!
2. Jag är sanslöst fattig.
Samt det tyngsta argumentet. Jag har otippat nog ägnat dagen åt 10 timmars arbeit.
Ett faktum som icke kompleterar kvällsaktiviteter särskilt väl, tro mig, jag har försökt.
Det slutar med att jag får stressa den korta stund jag är hemma, ta bussar som är kroniskt försenade och således dåligt timade, göra en avvägning på södervärn för att till sist hamna på orientexpressen mellan minst 4 gäng av ungdomar vars främsta nöje i livet förefaller vara att spela Arash ur sina mobiltelefoner för alla andra medpassagerare. Sammantaget resulterar det i att jag är för arg för att förkröka och ägnar kvällen åt att lägga cyniskt syrliga kommentarer om allt och alla på mascots uteservering och bär på en inre förhoppning om att någon nångång skulle utmanat mig på någon form av duell, intellektuell, visuell, fysisk, vad som helst. Vilket självklart aldrig händer, varpå jag dränker mina sorger i billig öl, nattmat och en alldeles för seg lördag.
Ovanstående är som sagt beprövat mer än en gång, ändå kan jag inte undvika att känna mig något otillfredställd när jag nu sitter här och sammanfattar denna text, jag tröstar mig med halvkasst översatt Omar Khayyam.

"Drick Vin, rent Vin, på denna de tvenne uppskofvens dag.
Ty detta förgångna lif griper du aldrig mer. Begrip det.
Du vet, att verlds-alltet håller ansigtet vändt mot förintelsen:
Var ock du, natt och dag, af Vinet gjord till Intet."