I never thought we would make it out alive.

Så, jag bestämde mig för att ta tag i mitt liv, efter en kort men ack så intensiv depresions-fas när jag fick mitt mellandagsschema kontra min lönespec. Jag gick och köpte ett nytt vardagsrumsmöblemang (Se nedan), min Far erbjöd mig sig sin skinnsoffa, en effektiv förlägning av hans auktoritet i mitt liv från hans sida, smart drag, men jag köpte inte det, trots att det egentligen inte är något fel på den. Nöjd med det möblemang jag slutgiltigt köpte började jag ringa lite samtal och skicka lite mejl, det är nu spikat att det blir inflyttningsfest och det verkar näst intill spikat att det kommer en del folk från sthlm, tillsammans med Jonas från göteborg och alla jag någonsin känt här, i princip. Vi har tom. börjat spåna på en välkomstbanderoll till Sthlmarna inspirerad av alla vår egen Oskar och hans välkomstpresent till mig när jag flyttade ner, det funkade ju bra. "Välkommen till Dirty South motherfuckers!", så möter vi upp dem på midhem med det, inte fy skam. Jag hade känt mig välkommen. Vi måste bara sätta oss ner i en stor ring och försöka enas om vilken klubb vi ska försöka fixa in oss på, tillsammans med några andra detaljer. Detta i samband med att jag effektivt typ lyckats göra ingenting de två senaste dagarna på jobbet, att min stockholmsvisit helgen innan nyår verkar kunna vändas till något positivt och att min Chef varit borta har näst intill fått mig i någon form av julstämning. Trots att jag inte är i Dubai, jag skickade tom. julkort till mina systrar idag och imorgon ska jag handla julklappar. Det kanske blir bra det här, till slut.



Kompakt text istheshit.