Remember, remember, the fifth of November.

Voilà!
In View a humble Vortivilian veteran, cast vicariously as both victim and villain by the Visistudes of fate...
This visage, no mere veneer of vanity, is it vestige of the vox populi, now vacant, vanished. However, this valorous visitation of a by-gone vexation, stands vivified, and has vowed to vanquish these venal and virulent vermin vanguarding vice and vouchsafing the violently vicious and voracious violation of volition.

The only verdict is vengeance; a vendetta, held as a votive, not in vain, for the value and veracity of such shall one day vindicate the vigilant and the virtuous. Verily, this vichyssoise of verbiage veers most verbose. So let me simply add that it's my very good honor to meet you and you may call me V.

Ah du, Hur Fan Ser du Ut?

Jag är egentligen alldeles för lat för att ha en blogg. Så fort jag får något annat för mig, något annat utlopp för min excessiva men ändå ytterst simpla kreativitet, vilken faktiskt står för underhållningen här på bloggen, så faller den i glömska. Inget illa om det. Om man bortser från der relativt patetiska faktum att jag istället för att måla eller skriva böcker, spelar tågspel och postar blogg. Bloggen har väl faktiskt en eller två läsare trots allt, utöver mitt självälskande jag.
Jag startade bloggen faktiskt som ett sociopsykologiskt experiment och detta är faktiskt en sann historia. Jag bestämde mig för att inte berätta för någon om bloggens exsistens och sen se hur många som fick reda på det. Jag röjde förvisso mig själv en eller två gånger på misstag och sen spred det sig, till slut gav jag upp hela projektet och nu är väl min bästa förhoppning att alla glömmer bort den så jag kan sitta och läsa om mig själv igen. Nackdelen med läsare är ju faktiskt att man blir begränsad i sitt skrivande. Den eviga konflikten.
På tal om eviga konflikter, de existensiella frågorna har börjat gäcka mig på riktigt i mina mörkare stunder. Jag, som många andra, går väl igenom en viss påtvingad livskris förtillfället. Vilket stundvis faktiskt får mig att fundera på om mina uppoffringar och inte bara det utan även handlingar i allmänhet har någon betydelse överhuvudtaget. Om vi alla ändå ska dö och vittra bort kan jag lika väl släppa min illa upperätthållna fasad av välanpassad välmående framgång och ambition och falla långt ner i avgrunden där handlingar inte längre har konsekvenser.
Allt vi gör, kommer göra och har gjort spelar ändå ingen roll, vi kommer alla dö förr eller senare.
Det går inte att argumentera emot det faktumet. Varför inte bara acceptera den ultimata nihilismen?
Bra fråga.
Men vad som gör mig riktigt bitter är att jag bara fick ut 6300:- i lön denna månaden. För 67,50 timmars arbete och även för en socialistisk själ som jag så är det nästan outhärdligt att betala nästan en tredjedel i skatt. Förvisso är det ju kapitalisternas fel att jag inte får mer betalt från början, så det jämnar väl ut sig, det praktiska och politiska.
Som tur är fyller jag år snart, förhoppningsvis får jag lite välbehövligt tillskott i kassan från avlägsna släktingar.
För att ytterligare dra ner nivån på inlägget till det ytterst triviala kan jag nämna att jag numera är stolt ägare av en komplett roskilderesa! (Exklusive, mat, tält, sprit. Det införskaffar vi nästa månad.) Jajamensan, spikat är det. Nu kommer jag inte undan björk och beastie boys, i can't wait.. Jag har lite arvikaresor osv kvar att fixa, men sommaren börjar ta sig iaf, min fattigdom till trots.
Vad har jag mer pysslat med då?
Jo, i lördags var jag ute med andreas och edvard. Vi badade bubbelpool, alla tre, tillsammans.
Vi hade tänkt bjuda in kvinnligt sällskap, men poolen var inte stor nog för 2 vuxna män och en halvvuxen + öl, så det vart bara vi, efter det åkte vi på sing-a-long fest i Solna. Typiskt solnatattare att pyssla med sånt. Edvard lyckades åtminstone komma över sitt brustna hjärta genom att sjunga "I wanna dance with sombody" läskigt väl. Andreas sitt genom att ragga upp den yngsta bruden närvarande på festen och jag då? Utan brustet hjärta men med en hel del bitterhet skällde jag ut 16åriga moderater på balkongen för deras skeva världsåskådning.
Sen gick vi alla tre ut och försökte starta bråk med två småungar på 8e våningen i huset mitt emot. Trevligt värre.

Ja, jag har bättre bilder på vår badstund, men det var för mycket, tom. för den här bloggen.

Edvard. Han är fallskärmsjägare, imagine that.

Samma kärlek, samma hat.

Kommer jag inte till himlen efter allt det här slåss jag.
Jag skiter i ifall dörrvakten heter Sankte Per.

Through The Barricades

Någongång i mitt liv.
När min vokabulär och allmänbildning erövrat tillräckligt många kunskapsområden.
Ska jag sätta mig ner och författa något vackert.
Kanske blir det historien om mitt liv.
Kanske blir det en mening av ren desperation.
Jag vet inte.
Men det kommer bli mitt arv.

In other news:
Annika på jobbet kommer vara borta i 2 veckor (Woho!) pga. personliga skäl.
Inte för att allt detta hat hittills gett mig något, men jag hoppas det är något allvarligt.
Skilsmässa eller liknande, vad som helst som provocerar fram en livskris och får henne att sluta.
Då blir jag klad hest.

Drop Dead, Casanova.

Jag befinner mig i processen, och jag kan verkligen inte nog betona ordet process här, av att tvinga mig igenom hela "300" på min ipod.
Det är sällan jag varit med om en så genuint usel film befläckad med de allra billigaste hollywoodklichéerna. "For we are Spartans!" Jo, tack, jag fattade det redan på filmpostern.
Det verkar som om producenterna bakom filmen i ett försök att göra den helt idiotsäker bara gjort den idiotisk.
90 Minuter av abnormalt homogent muskulösa män som springer omkring och inte bara bryter mot alla former av stridsteknik de så passionerat talar sig varma om men som dessutom i sin fullkomlighet på något magiskt sätt lyckas möta en armé på typ 3 miljoner perser 3 åt gången.
Pricken över i:et är trots allt hittills (Jag har ju inte sett färdigt den än) när den persiska arméen öser ett antal 1000 pilar från minst 2 km avstånd i uppförsbacke över de stackars spartanerna som modigt nog duckar under sina typ 1,5 cm tjocka sköldar och inte en enda pil går igenom än mindre lyckas träffa någon av de kroppsdelar som skölden inte skyddar.
Ett flitigt överanvändande av slo-motion knappen, en speaker från ingenstans och ett inhopp av ringaren av notre-dame själv spikar igen kistan för denna trots allt väldigt estetiskt tilltalande film.

Kontentan:
Se inte "300".

Vill du komma till Malmö utan att bli snittad?

Jag känner att jag varit undermålig med mitt bloggande på sistone. Det är alltid lättare att bara posta bilder än att verkligen skriva, eftersom jag är lat väljer jag oftast att posta bilder.
Speciellt sen jag kom på att man kan ta foton med min mobil. Otroligt effektivt. Dåliga bilder dock.
Jaha, så vad har hänt i mitt alltid sanslöst intressanta liv?
Jag har jobbat. Det är tråkigt. Händer mest samma saker om och om och om och om igen. De flesta av mina arbetskamrater är idioter. Men jag överlever med tanken om att alla timmar jag ödslar bort på sinnesbedövande arbete nu kommer att generera pengar till min sinnesbedövande fylla på roskilde. Alla måste vi väl ha något att se fram emot.
Mitt liv fylls dagligen med problem som jag verkligen inte vill ha. Vuxenproblem. Det är irriterande. Jag har tex. kommit fram till att jag måste skaffa en almenacka för att hålla koll på vad jag egentligen gör och när, vilket jag fram tills nu vägrat att göra av rent principiella skäl.
Jag har ständigt ekonomiska problem, det är väl kanske ett kvasi-vuxenproblem, ungdomar är väl trots allt dem som har störst problem med ekonomin. Speciellt med Herr.Reinfeldt och resten av kabinnettet i styrande position. Räkningarna staplar sig på hög och det blir mindre och mindre pengar över till roliga saker.
och som att det inte räcker med att jag tycker det jobb jag redan har är sanslöst tråkigt, för tillfället, har jag konstaterat att jag måste förmodligen skaffa ett till (Alternativt jobba mer på det jag har, vilket i dagsläget ser ganska svårt ut) om det någonsin ska bli något av allt det här.
Jag har börjat gå hos min psykolog och hon har lyckats konstatera följande:
1. Jag har svårt att ha andra människor som bestämmer över mig.
2. Jag gillar och bestämma.
Vilket i sig knappast kan räknas som något genidrag.
Nu ska vi bearbeta det där i några år, och förhoppningsvis kan jag upprätta något mindre dysfunktionella relationer efter det.
Jag blir mer och mer moraltantig av mig, det är en uppåtgående kurva det där, det blir värre med åldern, när jag är 90 kommer de säkert välja mig som påve, eller åtminstone biskop.
Jag oroar mig över mina vänners spel och alkoholvanor. Jag stämplar 16åringar som åker på finlandsfärjan som moraliskt degenerade individer och skäller ut dem för detsamma.
Jag tycker det är underligt med människor som umgås med knarkare, speciellt heroinister.
I could go on forever baby, men poängen är att alla andra verkar tycka att det här är fullt accepterat beteende.
Är jag verkligen så tråkig?

Det tror jag inte, jag tycker ju trots allt Sverige dansar & ler är världens bästa tv-serie.

Snacka då inte skit om Nisse Hellberg!

De där koreanerna är bra fyndiga ibland.
Först kommer då på plasmateven. (Otroligt finnurligt, jag såg ett how it works program om det.)
Sen kläcker de ur sig världens bästa krannamn också!



De kallar den "Tears of Malmoe" för att det sägs att Malmös invånare grät när kranen monterades ner.

Unpimp the auto

Sen tog batterierna på mobilen slut. Vi smög in på konferansavdelningen förföljda av något sepebarn och smygladdade telefonerna i deras telefonladdare på dan igår, så typ tre bilder från igår blev det också.
Snälla, kan inte någon förklara för honom att mössa inomhus i mitten på maj inte är normalt!
Jag försökte, det gick inte speciellt bra.

Living in a box.

Ruben lider av ett flertal beroenden, ett av dem är ett abnormalt coca-colabehov.
Därför blir följande kommentar i samband med bilden väldigt rolig.

"Va i helvete tar inte de här skitautomaterna kort för!?!"
Ruben den Beroende 2007 AD

We are the world.

Din vuxenpoäng är: 6.3
Din ålder borde vara 13.5 enligtVuxenpoäng.com *1

Appråpå det.
Det här är vad jag sysslat med de senaste dagarna:

Mitt nya chassi & nätaggregat.

Mitt gamla chassi, utan moderkort och alla komponenter ligger brevid.

Nya chassit med moderkort.

Nya chassit med moderkort och komponenter, inkopplat.

Nya chassit, 2 dagar, några tårar, lite frustration och mycket vilja senare, fullt fungerande. (Nästan iaf)

*1 Tack till coffe för vuxenpoänglänken.

Well I was brave, intelligent; I could have been a hero.

Ibland förvånar det mig att mina vänner fortfarande accepterar mig.
Som tur är så är jag jag ju faktiskt sådär snäll och charmig av mig.

Tycker ni inte jag var lite lik britney spears när hon rakade av sig håret?
(Till skillnad från de flesta bilder här så postade jag den i orginalstorlek, så ni kan zoooma in mig i all min storhet)

Fantasy is what people want. Reality is what they need.

Jag har vart jäkligt oinspirerad till att skriva på sistone.
I guess it's what happens.
När man jobbar mycket.
Like me.
Äta, sova. osv. etc.
Though inevitably
så har faktiskt hänt en del saker.
Most notably
att jag fick en plötslig ingivelse
to write
varannan rad på engelska.

Trots att det var osammanhängande och ganska töntigt.
Osammanhängande, du ser, för i början är varje rad en mening och i slutet så sträcker de sig flera rader. Då blir det konstigt.
Helst skulle det var lika många ord och/eller stavelser i varje engelsk rad också.
Men det var ett bra försök.

Jag har bestämt kommit fram till att jag hatar en av mina arbetskamrater.
Helt klart. Jag vet att jag snuddat vid ämnet här förut.
Det är nu konstaterat.
Allt detta leder ju så klart in på vad jag gjorde på Valborg och 1Maj?
Varför?
Jo för att allt hänger ihop.
Eller så gör det inte det alls. Som det här inlägget.
Iaf.
Min frustration på jobbet leder naturligtvis till att gjorde lite kvalitativ omfördelning av mina fritidsaktiviteter och prioriterade skönt avreagerande aktiviteter framför degande hemma.
:

Näringslivets Hus. Valborg.

1 Maj

1 Maj

1 Maj

1 Maj

McDonalds. 1 Maj.

Civilpoliser. 1 Maj. So close, yet so far.

Civilpoliser. 1 Maj.

Riktiga poliser. Som viftar med pepparspray.

Utöver det så har jag hunnit med:

The Events på KGB.

Andreas 20års dag. (Gissa följande: Vem avslutade det förhållandet? Betrakta ansiktsuttrycken på bilden.)

Jag drack Coca-Cola, så alla vet det.

Hittat den största tv-apparat jag nånsinn sett på Media-Markt.

Upptäckt det här, ganska coola huset, mitt i stan.

Ja.
Precis.

Be all that you can be.

Från gång till gång fylls mitt liv med svårlöslig problematik. Idag är ett exempel på en sån problematisk dag som den följande konversationen med Staffan illustrerar.

(14:46) Staffan | 21, wo:	annars då? va händer?
(14:46) God - We don't n:	inte mkt
(14:46) God - We don't n:	ska köpa gymkort idag
(14:47) God - We don't n:	tänkte köpa nytt chassi
(14:47) God - We don't n:	men databutiken hade ju sjääälvklart stängt på söndagar
(14:47) God - We don't n:	så nu får jag inte det förrens på torsdag
(14:47) Staffan | 21, wo:	men lol
(14:47) Staffan | 21, wo:	ska du börja gymma?
(14:47) Staffan | 21, wo:	coolt
(14:47) God - We don't n:	jao
(14:47) God - We don't n:	på sats
(14:47) God - We don't n:	det är sepedyrt
(14:47) Staffan | 21, wo:	åfan
(14:48) Staffan | 21, wo:	där tränar mina paranteser
(14:48) Staffan | 21, wo:	svindyrt ja
(14:48) Staffan | 21, wo:	mitt gym är billigare
(14:48) Staffan | 21, wo:	där betalar man bara för gymet o inget annat
(14:48) Staffan | 21, wo:	på sats betalar man för allt
(14:48) Staffan | 21, wo:	bajs
(14:48) God - We don't n:	japp
(14:48) God - We don't n:	det suger
(14:48) God - We don't n:	men här fungerar det så
(14:48) God - We don't n:	att antingen tränar jag på friskis
(14:49) God - We don't n:	vilket är = för litet
(14:49) Staffan | 21, wo:	yea
(14:49) God - We don't n:	eller World Class
(14:49) God - We don't n:	som ligger vägg i vägg med jobbet och där tränar bara massa konstiga människor jag inte vill träffa
(14:49) God - We don't n:	eller på sats
(14:49) Staffan | 21, wo:	haha
(14:49) God - We don't n:	och eftersom systembolaget får 15% rabatt på sats
(14:49) God - We don't n:	så tänkte jag
(14:49) God - We don't n:	vafan
(14:49) God - We don't n:	lika bra
(14:49) Staffan | 21, wo:	what the hell
(14:49) Staffan | 21, wo:
(14:50) Staffan | 21, wo:	bra där mattias, bra där!
(14:50) God - We don't n:	exakt
(14:50) God - We don't n:	men mitt problem för tillfället ligger i
(14:50) God - We don't n:	om jag köper kortet idag, så får jag typ 400:- till i rabatt på medlemsavgiften
(14:50) God - We don't n:	men den där bruden som jobbar på gymmet
(14:50) God - We don't n:	mikaela heter hon
(14:50) Staffan | 21, wo:	ja?
(14:51) God - We don't n:	hon skulle vara i sickla centrum mellan nånting och nånting
(14:51) God - We don't n:	och jag har glömt vad nånting är för klockslag
(14:51) Staffan | 21, wo:	hahaha
(14:51) God - We don't n:	så nu sitter jag och funderar om jag ska chansa på sickla typ nu och kanske få billigare
(14:51) God - We don't n:	eller skta i det och få dyrare
(14:51) God - We don't n:	problemet med att åka nu är att då får jag typ 2 timmar dötid
(14:52) God - We don't n:	för mats som jag ska träffa efter jag köpt gymkort är på fotboll och den slutar typ 5
(14:52) Staffan | 21, wo:	hmm..
(14:52) God - We don't n:	exakt
(14:52) God - We don't n:	svåra val.
(14:52) Staffan | 21, wo:	chatta med mig?
(14:52) Staffan | 21, wo:	haha
(14:52) God - We don't n:	precis vad jag tänkte.

They call it a free nation.

Varför jag ibland hatar mitt jobb och vill mörda mina arbetskamrater:
Pia lägger upp mitt schema som följer.
Dag 1 - 9 timmar
Dag 2 - 11 timmar
Dag 3 - 11 timmar
Dag 4 - 7 timmar
Nu kanske ni inte tycker att det här låter så farligt. Försök då att sätta det i det här sammanhanget.
Det är valborg. Folk dricker mycket vilket blir = Mycket varor, Mycket kunder, Mycket jobb.
Om butiken dessutom är gravt underbemanad då blir det superfest av hela kalaset och jättejobbigt att jobba 11 timmar två dagar i rad.
Samma Pia har gjort det underligt uppenbart att om jag krossar flaskor som jag gjorde i vintras får jag sparken.
Om vi då sätter det i sammanhanget att jag imorse krossar en flaska, efter att ha krossat en igår också, vilket naturligtvis gör mig upprörd och för att undvika att höra mina arbetskamraters dryga kommentarer sätter på rebelpunk på högsta volym på ipoden och börjar städa upp.
En halvtimme senare möts jag av den finfina kommentaren. "Du tror inte att du krossar så mycket för att du har din såndär musikmaskin på så mycket. Du kanske inte ska ha den på jobbet?" varpå jag endast kan replikera bitterljuvt att "Ja, det är ju en teori." Min härliga arbetskollega som timmen innan avböjt en inbjudan av debatt om det geopolitiska klimatet i mellanöstern och de etiska konflikterna i irakinvasionen finner sig ställd och väljer att tycka att hon helt enkelt vunnit den disskusionen.
Vilket hon naturligtvis gjorde också, då jag faktiskt vill behålla mitt jobb och inte hade min ipod mer på hela dagen.
och de säger att jag är bitter.
Nejdu.
Världen är bitter mot mig.

I guess im gonna be alright.

För att förtydliga.

Roskilde 07:
Borde ses:
MY CHEMICAL ROMANCE (US)
LCD SOUNDSYSTEM (US)
EAGLES OF DEATH METAL (US)
TALIB KWELI and JEAN GRAE (US)
THE ARK (S) / Har jag sett
AGAINST ME! (US)
LEE SCRATCH PERRY & ADRIAN SHERWOOD (JAM/UK)
QUEENS OF THE STONE AGE (US)
RED HOT CHILI PEPPERS (US) / Har jag sett
THE SOUNDS (S) / Har jag sett
TIMBUKTU & DAMN! (S) / Har jag sett
TIËSTO (NL)

Kan ses:
QUIT YOUR DAYJOB (S) / Har jag sett
NEW YOUNG PONY CLUB (UK)
MUSE (UK)
IN FLAMES (S)
MACHINE HEAD (US)
LONEY, DEAR (S) / Har jag sett
THE KILLERS (US)
ARCADE FIRE (CAN)
ARTIC MONKEYS (UK)
BASEMENT JAXX (UK)

Arvika 07:
Borde ses:
Bloc Party (uk) / Har jag sett
Emil Jensen (se) / Har jag sett
Infected Mushroom (isr) / Har jag sett
The Ark (se) / Har jag sett - Kommer till Roskilde
Timbuktu (se) / Har jag sett - Kommer till Roskilde
Pain (se)

Kan ses:
Lillasyster (se)
Slagsmålsklubben (se) / Har jag sett
In Flames (se) / Har jag sett - Kommer till Roskilde
Svenska Akademien (se) / Har jag sett
Within Temptation (nl)

Det är inte så jätteimponerande hittills.
Förra året var tex. Roskildelistan bra mycket längre, Arvika för den delen också, men de får uppskov med tanke på att de har ganska många släpp kvar.

Words are trivial, meaningless and forgetable.

Om du besvarar alla frågor med en motfråga lär du dig massor om alla andra utan att avslöja något om dig själv. Förutom att du är en dryg jävel då.
Passar ju mig alldeles utmärkt.

Det känns som om jag ska på alla festivaler utom hultsfred i sommar och än så länge är hultsfred den enda jag vill åka till. Emopoppigtkomplicerat.

Då blir det bara... Konstigt.

Ibland saknar jag faktiskt lumpen lite. Ibland. Lite.

Andra nyheter i korthet:
... Jag lyckades låsa mig ute ur Min Fars lägenhet idag.
... Ruben fyller år på Ncee imorgon, han ska få en sten.
... Jag ska på 10 dagar systembolagetutbildning nångång snart.
... Lugna _Favoriter_ är min nya radiokanal.
... På onsdag får jag lön.

... Fram tills onsdag har jag 20 kr.
... Jag är ledig tills på torsdag, hoppas jag.
... Sen ska jag jobba 4 x 13 timmars dagar nästan i sträck söndag kommer emellan.
... Roskilde är jättedyrt.
... Min explorerflaska läckte och nu är det vodkabrist i hemmet.
... Vanlig Vodka är den billigaste 40%aren på systembolaget.
... Min italienska öl har kommit.
... Det var tysk überfest på 44an på 18 åringens egen dag.
Klura på den sista.

Under Ytan

Jag har på sistone ifårgasatt mitt eget beslut av att inte fly det här landet för tex. något varmare sådant under en period så som tex. Jonas och hans Australienresa.
Fast så idag en vanlig dag jobbet slog det mig likt bibeln slog Jesse Jackson!
Jag hade nämligen en saltsjöbadsunge som kom in 20 minuter i 3 och skulle ha 120 burkar öl, 96 burkar blandad cider och 4 dunkar boxvin, för vad som enligt egen utsago var "En fördrink" på "Lantstället på Älgö". Jag insåg snabbt att det var den slopade fastighetsskatten på Älgötomten som betalade kalaset men det är i sammanhanget faktiskt irrelevant.
Vad som är relevant däremot var att en bekant till honom också befann sig i butiken och de båda inledde ett samtal som förhöll sig på en så pass hög nivå att jag seriöst övervägde att strypa dem båda långsamt där och då i butiken. Under samtalets gång nämndes det i klassisk saltsjöbadsanda att min kund precis hade "Kommit hem från Australien, Sydney." där han varit i ett år. Hans slaglinje fick dock ingen effekt då hans vän svarar: "Jasså? Jag också. Var bodde du?" och så var slaget inlett. Vem bodde i finast område!? Resten av samtalet var dock obegripligt för mig och jag var dessutom tvungen att hämta mer öl så jag fick aldrig ut någon klar vinnare men jag misstänker starkt att min kund förlorade då han hade en aningen frustrerad min när jag kom tillbaka.
och då slog det mig att mina 3 månader i kungsängens mörkaste skogar vs. Jonas kringflackande 11 månader i australien var precis så det skulle vara.
och jag ångrar mig inte längre.

Fast natten är svart är himmeln alltid blå.

Ja, det var ju lite väl ljust för att vara mig här, så nu blev det svart igen.
Så hittade jag ju den helt fantastiska bilden på stadion också, det hjälpte till.

Here in your bedroom.

Ruben fyller år på Måndag. Hela 20 pinaler är han uppe i. I födelsedagspresent har han passande nog fått en ny dator, den skulle kommit igår, men det gjorde den inte och inte idag heller. Då blir Ruben arg och skriver hatmail till personalen på datorföretaget. Eftersom Ruben är dyslektiker blir det väldigt kul:

>inte fan vet jag vem jag ska skriva till, men ni är sämsta företaget jag har
> köpt av, ni säger ett datum man väntar o väntar men sen får man den inte de
> datumet ni utlovat? va är det för jävla fel på er?

Datorföretaget har uppenbarligen hanterat arga datornördar förut och retirerar snabbt till standarsvar #20 i supportmanualen:

>>Hej,
>>
>>Vi beklagar förseningen och de eventuella problem det medför. Om det är en
>>produkt som det är stor efterfrågan på kan ibland leveranstiden försenas. Det
>>betyder att datumet skjuts upp. Om du önskar kan du återkomma till oss med ett
>>ordernummer så kan vi se hur ordern ser ut och eventuellt varför den dröjer.
>>
>>--
>>Med Vänliga Hälsningar
>>Jimmy, ***********.

Helt fanatiskt fumligt fantastiskt tyckte jag faktiskt att det där var.
Jag såg nyligen V för Vendetta, jag vet inte om jag skrev det, men scenen där V presenterar sig har snabbt intagit om inte förstaplatsen så åtminstone topp 3 på min favoritscen i film-lista.
Helt generande genialiskt skrivet.
Vilket i sin tur leder till att jag helt sonika snor hela superidéen med dialogen och använder den på min blogg.
Nej, men jag har faktiskt övervägt att förändra min skrivande stil här på bloggen, där den nu är korrekt återbeskrivande i vardaglig ton kanske den hade kunnat övergå i ett stiliserat illustrerande återgivande i novellistisk ton. Problemet med det är att det krävs starka händelser med mycket känslor, till skillnad från min nuvarande form, och jag känner ganska lite, vilket leder till att det inte heller blir så mycket starka händelser. Vi får se. Det är under utveckling.
En dag utan en ny teori i mitt liv är ingen dag.

We did it all for Don.

Jag jobbade idag, med två tjejer från skarpnäck och nånannanstans ifrån. Emma & Nina.
Det var helt galet soft, jag trodde det skulle bli skitjobbigt för att de inte skulle hitta osv. Fast eftersom jag var så duktig och skyltade allting med pilar och allt (Mest för min egen skull) i vintras så gick det asbra. Vilket gjorde att jag kunde slappa ganska hårt och det är ju alltid najs.
Dessutom var de inte gamla och tråkiga som många andra på bolaget, så i princip kunde jag härja fritt så som jag brukar utan att någon klagade. Att det var 20 grader ute och att jag kunde sitta på lastkajen och äta lunch som jag för en gångs skull tagit med mig var inte fel heller.
Totalt tror jag bara att det var en enda timme av stridsdimma* på hela dagen och det var den sista, vilket är jämförbart med typ 3 i fredags.

*Stridsdimma är ett koncept utvecklat av svenska värnpliktiga som beskrivning för ett tillstånd där det du gör är så montomt och tråkigt att du helt enkelt försvinner in i någon dimma av icke-närvarande för att få tiden att gå snabbare, jag och christian har kommit på att detta också kan uppstå på systembolaget.

På tal om något helt annat. Jag är kär i sångerskan i The Sounds, hon är helt groteskt cool, på scen iaf. Även ifall jag är fast övertygad om att jag egentligen hatar henne. Hon är ju trots allt kvinna och jag är säker på att allt det jag gillar med henne egentligen bara är en fasad. Det är komplicerat helt enkelt.
Något som är enklare är min nyåterupptäckta fascination för Vinnie Jones. Han är helt enkelt bara jävligt cool. På riktigt. Så är det.

I imagine all manner of names shall be heaped upon my visage, but for now, let us simply say I am the villain.

Jag fyller 21 snart.
När man är 21 är man jättegammal.
Man _ska_ ha gjort massa saker, varav jag lyckats uppnå ungefär ingen.
Jag har en grov åldersnojja.
Så när jag idag, på krogen, blev stött på av en kvinna som var minst 40, fick jag nästan panik.
Det var, riktigt, riktigt, RIKTIGT, läskigt.
Så jag åkte hem.
Så här glamoröst var det:

Nattbusshållplatsen på slussen.

Trying to find my way home.

Jag tror den börjar ta sig nu, den är buggig dvs. alla bilderna ligger hostade hos imageshack och gör att de kan vara jättelångsamma att ladda ibland, så ser ni bara en vit/grå/annan färg ruta istället för en bild ibland vet ni varför.
Det stör mig något enormt att den ändrar mitt stora L i Livsbetraktelser till ett litet, men jag har stirrat på koden i x antal timmar nu och jag kan inte fatta varför.
Fonten och färgen känns inte optimal än, jag får testa mig fram där.
Skölden blev mindre och konstigare än vad jag ville, men, man ger och tar.
Färgerna känns dock helt rätt, jag testade en variant med olika nyanser av orange också, men det funkade inte, skar sig på nått sätt.
Min drömsajt är det långt ifrån, men det duger som blogg.
Med tanke på bloggens namn och hemort borde jag kanske haft stockholm stadshus som tema istället, men 1. Det är fult, 2. Det känns fel, så det blev MFF.
MFF är trots allt ett säkert sommartecken.

Please understand this isn't just goodbye

Jag gav bort min bloggvariant till Mats igår och i samband med detta ska då bloggen ansiktslyftas till en mer himmelsblå dimension, under tiden detta håller på kan bloggen bli:
*Svårtillgänglig
*Ful
*Konstig
osv.
Men det ska nog bli fint ska ni se.

You make choices and don't look back.

De flesta som känner mig upptäcker förr eller senare att jag är ganska egocentrerad. Det är inte speciellt medvetet, det bara är så. Som ett led i ett sånt här narcissistiskt drag sitter jag ju självklart ofta och läser min egen blogg.
Jag har upptäckt att mitt liv faktiskt är ganska grått. Eller så är det färgschemat på bloggen som förvirrar mig.
Hur som helst, det hade inte blivit en speciellt bra hollywoodfilm, det kan vi ju konstatera.
Ganska få karaktärer (Ruben & Andreas, Mats, Edvard kanske Staffan och en massa biroller).
Actiondriven story? Knappast.
Miljöerna: Saltsjöbaden och tunnelbanan i kombination med massa ölhak. Det låter mer spännande än vad det är.
Antagonister: Massor, alldeles för många.
Romantik: Jag är ungefär lika charmig som en betongvägg.


Ok, jag kanske överdriver lite, men ni fattar poängen.
Därför har jag satt in stödåtgärder för att få mer att skriva om här.
Jag ska gå tillbaka till jobbet och vi ska dessutom bygga om. Massor att berätta om där.
Jag ska börja gymma igen, bra kontaktyta på gymmet, säkert fullt med nya karaktärer.
Jag har också planerat in en massa extraordinära händelser! Ett urval följer:
1 Maj, Kryssning till Helsingfors med en nogrannt utvald skara karaktärer, G8 i Tyskland, Min Födelsedag osv.
Ruben & Edvard fyller 20 vilket leder till att jag utökat min ölbudget och att vi nu kan utforska helt nya ställen tillsammans!
Sommaren byggs som vanligt upp kring festivaler och badande, iår har jag dock utökat proportionerna på det hela. Popaganda stryks till förmån för Roskilde och en tysklandresa till puttgarden med tillhörande bordershop, direkt följt av den mycket uppskattade Arvikafestivalen, och vad som ser ut att bli en kort Malmövistelse och Malmöfestivalen.
Kontakter har dessutom tagits i Saltsjöbaden för säkra att sommaren kommer krylla av helt nya badplatser.
Kamera ska införskaffas för att säkra totalitär dokumentering av alla händelser, losers ser också ut att hittat en lösning.

Ni kan med andra ord sluta oroa er, sommaren 07 kommer bli en hit.
Följ årets händelser här!

Sommaren 06

Bolshoi Booze

Alla frågar om losers, och jag har funderat mycket på det på sistone.
Losers består av ungefär 2-4gb bildgallerier och htmfiler, trafiken till sidan är egentligen minimal, när man ser till det stora hela.
Att få ett hyffsat webhostingavtal på såpass mycket utrymme och lite trafik är i princip omöjligt hos något etablerat företag. Omöjligt i den bemärkelse att det blir helt galet dyrt.
Losers låg hostat hos Norman som var serveradmin på Nine innan, helt gratis, på ganska schyssta servrar med bra lina. Desvärre är Norman en fitta och det funkar inte så längre.
Så för tillfället ligger Losers och samlar skräp på min dator därhemma.
Det finns två lösningar på detta problem, den första är att helt sonika hosta losers själv, dvs. sätta upp en server hemma.
För det behöver man en dator som agerar server, det är inte spec. svårt att få tag på egentligen, lite pengar får man nog lägga ner men inte speciellt mycket med tanke på att den kan vara ganska kass utan att det spelar någon större roll.
Man behöver en snabb internetuppkoppling. Detta är nästan det viktigaste, för tillfället har jag en 24mbits uppkoppling hemma, den hade _nog_ klarat den trafik som losers genererar, men det är på gränsen.
Man behöver den tekniska kompetensen för att få allt detta och funka.
För tillfället känner jag bara en person som hade kunnat ordna detta, det är Audell, och han är nog fett inte sugen på att göra det, alternativet är att försöka fixa det själv, vilket tar lång tid och mycket engagemang, vilket jag känner att jag inte har.
Lösning 2 är att skära ner på innehållet.
Helt enkelt, mindre bilder, mer text.
Då hade man kunnat hosta losers hos en isp för en hyffsad summa varje månad.
Det finns problem med det också, dels har jag för tillfället inte råd med en sån utgift för vad som egentligen är ett hobbyprojekt, dels är jag inte sugen att skära ner på innehållet, för lite av hela tanken med losers försvinner då.
Jag hittar helt sonika inte en optimal lösning för hur losers skulle fungera. Ingen av de ovan nämnda är som sagt riktigt bra.
Så nu vet ni det, jag arbetar på att hitta en bra lösning.

Till alkoholen jag tager min tillflykt.

Jag överlevde bilresan.
Ganska hel också faktiskt.
Pappa och jag disskuterade politik en stor del av resan ner.
Det var faktiskt ganska intressant, och jag fick många nya bra idéer på vägen.

Han vill att jag ska börja som koordinator på hans jobb.
En koordinator är typ en mäklarassistent.
Man skriver objektsbeskrivningar, fotar lägenheter, intervjuar folket som ska sälja osv.
Det är faktiskt ett relativt glassigt jobb.
Man får jättemycket betalt och en bil.
Nackdelen är att man måste vara jätteambitiös och i princip ge upp den fritid man har.
Alla andra där har högskoleexamen och är jätteambitiösa, min Far är deras chef och inte bara det, han utbildar dem i hur de ska göra och inte göra saker. Dessutom är de minst 25.
Konfliktytorna är många och komplexa.
Om jag hade börjat där, och omet är verkligen enormt, då hade jag behövt anstränga mig jättejättemycket och blivit bäst.
Det är i sin tur inte så svårt med tanke på att de här människorna faktiskt verkar vara både socialt och affärsmässigt ganska inkompetenta sina utbildningsår till trots, eller kanske just därför.
Men jag vet inte riktigt om jag är up for the fight.
Jag trivs bra på systembolaget, men de kan knappast erbjuda mig samma karriärmöjligheter som det andra jobbet. Inte för att jag vill bli eller någonsin velat bli en karriärsnisse. Men det är iaf en bra merit.
Jag vet inte, det är komplicerat, vi får se.

Idag var jag i Tomelilla med min Far, vi var på min Farmors grav och planterade blommor, det blåste groteskt mycket. Men det var ganska kul ändå. Tomelilla är den 3e fattigaste staden i Sverige, vilket kan härledas till den starkt lantbruks/arbterarbetonade census som finns i staden och alla de industrier som lagts ner och flyttats kan nog hjälpa till. Ändå verkar inte folket i Tomelilla speciellt fattiga, de har en jättefin golfbana och mycket mer välmående företag och affärer än andra städer i dess storlek, för att inte nämna det höga fastighetsvärdet osv. osv.
Det har helt enkelt konstaterats att eftersom många företag i tomelilla är små och familjedrivna har helt enkelt skattefusket blivit såpass utbrett i en jag hjälper dig du hjälper mig anda att staden störtat ner i välfärdstabellerna.
När staten knullar arbetarna i röven, knullar arbetarna staten i röven.
Det är ju helt jävla underbart.
och ni kan aldrig gissa vem vi stötte på i Tomelilla idag. Direkt från Nacka/Orminge, som dessutom desperat försökt bli ihop med Agnes.
Ingen annan än allas våran Markoolio!

Markoolio! Live på Bo Ohlsson i Tomelilla!

Vår orangea Erik Olsson bil.

Skånsk Landsbygd.

Homecoming

Snart kommer Jonas hem, det ska bli ^ sådär ^ mysigt att träffa honom igen.
Trots att han är ett jävla svin.
Igår var jag och Andreas på söderkällaren, som ersättning för att vi inte gick ut i helgen. Jag vet inte om ni lagt märke till det men när man går på krogen på vardagar träffar man riktigt skumt folk. Som jag och Andreas tex.
Brevid oss på SK satt det massa engelska utbytesstudenter och disskuterade mitt favoritämne för tillfället, dvs. psykologi, jag tror de var lite yngre än oss, typ 18-19, de verkade ligga där nånstans ungefär. Jag hade lovat mig själv innan vi gick till SK att jag inte skulle lägga mig i någon annans konversation, för det är sånt man brukar göra på SK, ibland slutar det bra, ibland dåligt, men oftast lär man sig något och jag tror ägarna, de två persiska kommunisttvillingarna börjar tröttna lite på våra konversationer. Så utbytesstudenterna satt och disskuterade detta jättetydligt på en nivå som jag ungefär kan likna vid dagis, var det otroooligt svårt att inte lägga sig i. Att de dessutom kollade på mig som om jag hade något att säga gjorde det nästan olidligt.
Det känns som en bakgrundshistoria vore på plats:
En gång för inte så länge sen hamnade jag och Stellan som av en händelse på söderkällaren en vardag, vi satt i all vår harmoni och disskuterade kommunistiska klasskampsteorier när Stellan uppmärksammar gänget 44an anarkister som sitter brevid oss och lyssnar på vår allt mer högljudda disskusion. Vänligt men bestämt frågar han dem ifall de hade något att tillägga till vår disskusion, vilket de givetvis hade. Detta leder i sin tur till en ungefär 2 timmar lång disskusion om kommunism vs. anarkism som utmynnar i diverse episka kommentarer från Stellans sida typ "Vet du vem jag är!?" och "Jag gick på gatan innan du var född!" samtidigt som de anklagar oss att vara både nazister, fascister, förtryckare och kvinnohatare (Att det sistnämda faktiskt stämmer har ingen relevans för historien). En av kommunisttvillingarna som äger stället och som länge övervakat vår konversation tycker att känslorna vid det här laget blivit så pass hårda så att han riskerar att inom en snar framtid både förlora ett antal ölglas samt 4 anarkistiska kunder. Han bestämmer sig för att närma sig bordet och faktiskt förklara att vi alla är kamrater och borde komma överens, vilket snabbt leder in på en historia om hur han med största stolthet skjutit fascister i sitt hemlands inbördeskrig.
Poängen bakom dessa två jättelånga historier är självklart att det inte finns någon poäng och att jag egentligen bara var uttråkad.

Stellan

As Witchita Falls.. So falls Witchita Falls.

Ok, så det är nu mer eller mindre bestämt.
Jag åker till Malmö på onsdag kväll. Japp. Det stämmer, jag ska spendera 7 timmar i en liten bil med min favoritperson i hela världen, min Far.
Jodå, du läste rätt, min Far.
Som om det inte räcker ska jag dessutom göra om hela processen, fast åt andra hållet 6 dagar senare.

Jag misstänker också att jag egentligen blivit medtvingad på detta äventyr då det faktiskt inte föreligger några extraordinärt speciella skäl till varför jag skulle åka ner.
Visserligen är det alltid kul att komma till Malmö.

Jag kommer behöva bli kataklyptiskt berusad för att överleva det här, men varje gång jag säger det, och det är ganska ofta, så händer det aldrig. Det är alltid någon eller något som förstör för mig.
Men inte denna gången, icke!
Om jag så ska dricka helt ensam så ska jag bli såpass berusad att jag slutar ta ansvar för mina egna handlingar, det har ni mitt ord på! Det finns faktiskt ett sådant stadium i min berusningspyramid, det ligger efter jobbig och innan däckad. Jag brukar inte hamna där speciellt ofta, konstiga saker som jag dessutom inte minns mycket av händer där, vilket gör att jag undviker den, men jag känner på mig att den här situationen kommer att kräva den typen av berusningsnivå.

Till min hjälp har jag:

Mycket sprit, öl, blanddryck och annat skoj.

Kungen av 15centiliters drinkarna, Andreas!
(Förutsatt att han inte har ett av sina traditionsenliga dampanfall)

In other news: Jag pratade med min researrangör idag, jag kommer behöva samla ihop, runt 40000:- spänn, inom en typ, snar framtid. Men det är inte det svåra. Det svåra är att få de andra puckona som ska med att också göra det.
Jag ska på kryssning, i lyxhytt, till helsingfors, med Mats och Andreas i slutet på nästa månad. Det kommer bli väldigt intressant. Mer om det senare.