Mänsklig natur

"Tankar om den mänskliga naturen - som exempelvis vår 'naturliga' girighet, vår 'naturliga' våldsbenägenhet och våra 'naturliga könsskillnader - har ofta använts för att argumentera mot sociala förändringar. Sådana föreställningar om den mänskliga naturen är i grunden konservativa. Om våra problem beror på den mänskliga naturen borde vi försöka anpassa oss snarare än att försöka förändra saker och ting."

(Ritzer, om Marx - Sociologisk teori, s.46)

“When is the time you felt most broken?”

“I first ran for Congress in 1999, and I got beat. I just got whooped. I had been in the state legislature for a long time, I was in the minority party, I wasn’t getting a lot done, and I was away from my family and putting a lot of strain on Michelle. Then for me to run and lose that bad, I was thinking maybe this isn’t what I was cut out to do. I was forty years old, and I’d invested a lot of time and effort into something that didn’t seem to be working. But the thing that got me through that moment, and any other time that I’ve felt stuck, is to remind myself that it’s about the work. Because if you’re worrying about yourself—if you’re thinking: ‘Am I succeeding? Am I in the right position? Am I being appreciated?’ — then you’re going to end up feeling frustrated and stuck. But if you can keep it about the work, you’ll always have a path. There’s always something to be done.”

http://www.humansofnewyork.com/post/110263143446/when-is-the-time-you-felt-most-broken-i-first

Bistånd

Nu med julhelgen passerad kan vi även förpassa biståndshysterin till minnet.

Är det inte rimligt att säga att det vore förnuftigt att konsekvent förhålla sig kritiskt till ett system som producerar enorma skillnader mellan människor istället för att symboliskt ägna sig åt självförhärligande plåstrande.

Systemkritik är något alldeles för få sysslar med, medömkan alldeles för många.

One thing consists of consistence

So you think you had a decent pizza? Well not like this!

Ibland händer det!

Jag har länge känt att jag haft ett behov av ny musik. Jag har inte kunnat specificera känslan eller soundet. Jag har försökt beskriva det som något av en blandning av In Flames (Främst på Soundtrack of your Escape) och Rammstein utan att själv ens kunna bringa klarhet i det.

Jag har sökt och sökt men mina vägar har lett mig lång från målet, jag har gått mellan alltifrån emopunken till dödsmetallen, ibland har jag varit nära, men inget har känts riktigt "rätt".

Plötsligt sitter jag alltså här med min Spotify-radio och stirrar ut i mörkret när ljuset som från intet infinner sig. Jag hör den skärande punkiga-gitarren slå fram mellan de primala skriken och betongstadiga trummandet. Plötsligt faller alla bitarna på plats, vad jag länge sökt efter, men icke kunnat finna var helt enkelt, inte mer eller mindre än: Kvelertak!

Alltsedan det Norska något tveksamt ironiskt homoerotiska pizzafokuserade och således något lönnfeta dödspunk-bandet Turbonegro försvann från musikkartan i ett heroin-linjerat scientologhål signerat Hank Von Helvete har det på ett djupt plan känts tomt på min musikhimmel. Jag har helt enkelt behövt ett nytt Norskt, Lönnfett-band som i en eklektiska mix av hardcore-punk/Black-metalglans och omfamnande hårdrocksgardin levererar låttitlar som Sjöhyenar (Havets herrar), pusslet är komplett och plötsligt känner jag mig uppfylld på ett sätt jag inte varit på länge.


Numera insomnade Turbonegro på sin topp (3.20 börjar the 'good stuff'):

och Kvelertak:

Bonusklipp Pål Pot bakar pizza på Turbonegros Pamparius Pizza:

Fortfarande samma knas

Det var sommar och ljust på Ehrensvärdsgatan en gång i tiden...

...Nu är det vinter och mörkt.

Varför vi inte kan vara vänner

Klasshat är när du måste lägga tid på att beräkna hur många samtal till diverse institutioner (hyresvärdar, inkassobolag) du kan ringa innan pengarna på telefonen tar slut.

Vinterträning

"SJ å sin sida har vintertränat personal som kan evakuera passagerare, se till att de får kaffe och tas vidare med buss."

Spontant kan ju jag känna att om de inte kunde detta innan är det verkligen illa ställt med infrastrukturen.

http://www.sydsvenskan.se/sverige/tagen-ska-rulla--oavsett-pris/

Grand Theft Autum

Höstblommningen går i blodrött.

Bärok

Tanken var väl aldrig att den här bloggen skulle skildra en känsla. Den tenderar dock allt mer till att bli ett uttryck för den känsla som ständigt hänger över min vardag, en känsla som jag försökt skildra flera gånger men aldrig lyckas med och förmodligen aldrig kommer lyckas med att porträttera. Den är, i allt väsentligt odefinierbar och oförståelig för den som inte tidigare mött den.

Det är känslan man får när man kommer hem dag efter dag och bara möts av kravbrev. Vissa dagar tom. fint uppradade i fil, antingen av slumpen eller av någon överambitiös postanställd. Det är samma känsla jag kan få de där riktigt sena kvällarna på ett av mina två parallella jobb. När kroppen värker, trots att man är ung och stark. När man funderar över hur det kan vara meningen att någon ska klara av att jobba som vi gör år efter år, och du vet att det finns läxor från heltidsstudierna (ett lånefinansierat privilegium) att göra när du kommer hem. Inte konstigt att barerna jag bemannar är fyllda med människor som dränker den ena sorgen efter den andra.

Det är en känsla som det är svårt att sätta ord på, den kan ta sitt uttryck på flera sätt. Det är inte ilska, det lär man sig snabbt att det leder ingenstans förutom längre ner. Det är som en cocktail, den enda av den sorten du lär få smaka på, av apati och hat (klasshat för de få av oss som fått möjlighet att bilda oss om dess natur). Det är som att ha en olyftbar börda över axlarna hela tiden, något som sakta trycker dig närmare och närmare botten, bokstavligen talat. Du kan känna den, du kan se den, du kan hata den, men du kan inte göra något annat än att leva med den. Den apatin, fattigdomens apati, den önskar jag ingen.

Douche of the day

Vi fick i uppgift att skriva ett kort tal till Engelskan, då det skrevs i samband med att jag betalade mina räkningar kändes det naturligt att skriva om en av mina favoritindivider.

"EnC2 – 2 minute speech.
Mattias A – HK

Douche of the day
Thursday sept.26th

Today I’d like to talk about one of my favorite capitalist douche-bags. His name is Bo Göransson, and in 2009 he had an estimated fortune of 1,4 billion Swedish crowns thus making him the 78th richest person in Sweden. One could only assume that his fortune has grown sizeably since 2009 considering the nature of his business.

Bo Göransson is a man that has made his fortune of what i would like to call legalized-extortion, he is the majority owner of a financial company called Intrum Justitia. If you've ever forgot or couldn't afford to pay your bill’s chances are high that you've ran into his company. You see, Intrum Justita business model is very simple. They buy overdue bills from different companies that don't want to spend money on administrative fees just to chase penny’s and dimes. They then add different fees to these bills, in Swedish they call it inkassoarvoden and administrationsavgift, avgift för pappersfaktura and so on and so forth. More often than not these fees effectively doubles the size of the original bill. They then of course add very high interest-rates to these by now oversized bills.

This is a business model that share many similarities to that of for example the Cosa-Nostra or Hells-Angels. The interesting part of this is that unlike criminal gangs Intrum Justitia really doesn't put any effort into collecting any of their debts. This job is something that they left to Kronofogdemyndigheten, an institution ran by tax-payers money who's primary purpose has been reduced to collecting debts for different debt-firms such as Intrum Justia. In short you could make the argument that what Bo Göransson and Intrum Justitia has done is taken a criminal model of extortion against the weak and defenseless. Made it more efficient and legal by not actually lending any money, thus not taking any financial risk, and legal by outsourcing the collection of debts by a state-run and state-financed authority. It's no wonder that the police are reporting that criminal gangs such as the Hells-angels are actually starting their own legal debt-firms.

Hence, id like to take this opportunity to congratulate our dear Bo for his ingenuity and to his newly purchased 170 foot luxury yacht, (the largest boat registered in Swedish waters), paid for by the poorest and most defenseless people in this country."

Tired of watching all these companies get bailed-out.

"The only way is up when you're coming from the bottom."

Radioskugga

"I had a thousand free minutes, 'til they cut me off"

And i will wait in line, always.

Jag tror inte det är många som förstår, som förstår hur det är att kämpa precis hela tiden. Att alltid befinna sig i en uppförsbacke. Ibland är den brantare, ibland är den planare, men det går alltid uppåt och du vet att krönet är långt borta, kanske till och med flera år bort, och du har varit på denna vägen länge, länge, länge. Kanske så länge du kan minnas. Du vet inte riktigt var den leder dig, men du vet att du inte kan stanna, du kan inte ge upp, du måste röra dig, hela tiden.

Insikten den kommer och den går, du kan förtränga den, men den finns alltid där, och den gnager på dig. Den finns där hela tiden, varje gång du säger nej, varje gång du säger jag kan inte, varje gång du drömmer fast du vet att det aldrig blir. När insikten når in, hela vägen in, då är det svårt att gå upp, när du vet att du lever i en verklighet där drömmar är drömmar och där drömmar är döende.

Det föder en otrolig ilska, du känner att du är utsatt, varför du och ingen annan? Det är en förlamande ilska, en destruktiv ilska. Du kämpar med din ilska varje dag, du försöker använda den, tämja den. Men ibland faller den bara över dig. Jag vet inte om det är många som förstår hur mörkt det blir, men det blir otroligt mörkt och ensamt.

Min ilska har drivit mig till många saker, många saker jag inte är stolt över, idag är en sån dag.

Build God, Then We'll Talk.

Mitt första försök till filosofiskt skrivande med utgångspunkt i Nagel och Glover.
I den vackraste av världar skulle jag slipa till kanterna på texten och tänkandet, men tills dess får den ligga publicerad här. Skrivet som en frivillig extrauppgift relaterat till miljöetik som vi arbetade med i skolan.

Reflektioner kring essäer av Jonathan Glover och Thomas Nagel

För att kunna hantera de ganska djupgående filosofiska resonemang som berörs i texterna har jag valt att försöka relatera frågeställningarna som tas upp till det ämne vi arbetat med, dvs. miljöetiken. När jag gjort det försökte jag röna ut en frågeställning. Jag utgår från att vi redan kommit över frågeställningen OM vi har ett problem med vår relation till naturen, där svaret givetvis blir, ja, det har vi. Genom att konstatera det har vi också fått svaret på frågan; Är rätt eller fel av oss att förstöra miljön? Vi vet att det är fel eftersom vi vet att det finns problem i vår relation till naturen. Således kommer jag närmare en konkret frågeställning i stil med; Var ligger ansvaret och vad ska vi göra för att komma tillrätta med problemet?

För att komma närmare kärnan av frågeställningen så måste jag grovt utröna som orsakar problemet och kan från vad vi diskuterat generellt i skolan konstatera att till stor del så är det västvärldens konsumtion och överutnyttjandet av naturens resurser som ett resultat av vårt evigt eskalerande behov av konsumtion. Är det då moraliskt rätt av oss att potentiellt utplåna vår existens från planeten och planeten med oss? Jag skulle vilja hävda att för den större delen människor är svaret ja. Det är rätt.

Det finns egentligen inget felaktigt agerande som konsument så länge det ekonomiska styrsystem (Kapitalismen) vi lever i kvarlever. I kapitalismen är vinsten målet och konsumtionen är medlet för att nå dit. Konsumtionen blir alltså en av de högsta dygderna i kapitalismen då systemet bygger på konsumtion. Det leder till att det aldrig går att konsumera fel som konsument inom kapitalismen och de etiska värderingar som hänger ihop med det. Själva konsumtionen är medlet genom vilket man upprätthåller systemet och därför är all konsumtion bra konsumtion.

Vi som deltagare i ekonomin och konsumtionen kan däremot genom att bilda oss om vår omgivning komma att inse det ekonomiska systemets brister och påvisa negativa konsekvenser av vårt agerande som konsumenter. Bildningen är det första steget och här håller jag fullständigt med både Glover och Nagel i deras resonemang. Det primära är att peka på att varje individ har ett ansvar, ett ansvar att agera. Vi som definierar oss som kritiskt tänkande individer har ett ansvar som kollektiv och rörelse att fortsätta debattera och bilda kring dessa frågor för att nå genombrott i den etiska evolutionen, det bör vara vår absolut första handling. Kring detta hoppas jag det finns en konsensus. När vi gör det och om vi gör det framgångsrikt uppstår dock ytterligare komplexa frågeställningar.

Vår tidigare moraliska dygd (att konsumera) som uppmuntrades och konstant legitimeras och bekräftas av systemet blir nu för oss en moralisk tyngd. Vi känner skuld, och för att komma tillrätta med denna skuld kommer vi till en punkt där vi i enlighet med vår upplysning måste måste justera vårt agerande. Här hävdar jag att den intressanta diskussionen börjar, vi bör enligt mig nämligen när vi ska justera vårt agerande efter vår upplysning lägga värderingar i olika typer av agerande.

När vi kommer in på logiken bakom vårt agerande anser jag att vi måste vi uppskatta ansvar. Vi har redan i vår bildning konstaterat att alla individer har ett ansvar. Vi bör när vi tittar närmare på problemformuleringarna och hur vi ska agera dyka närmare in på hur ansvar fördelas på ett samhälligt plan. Alla har ett ansvar, du har ett ansvar på individnivå, men är ansvaret detsamma för alla? Är allas börda lika stor? Det tåls att diskutera att vissa individer kanske har ett större ansvar än andra. Jag anser inte att det är konstruktivt att bryta ner ansvar på en indivduell detaljstyrd nivå. Istället utgår jag från det välkända tänkandet om att individer i en gemenskap styrd av inkomst, inflytande, position i produktionen bildar grupper (eller klasser) och vissa grupper är starkare än andra. Olika grupper har olika typer av inflytande (Inflytande i form av pengar, media, makt över produktion) och har därmed också olika typer av ansvar och möjligheter att förändra situationen. Vi bör när vi kommer in på att värdera aktioner betrakta just detta ansvar. Våra möjligheter att förändra anser jag är tätt förknippad med vår styrka som grupp. Vår enda styrka ligger i vårt medvetna kollektiva agerande.

Som Glover själv kommer in på i “Att jag gör det gör bara en obetydlig skillnad” så bör agerande bedömmas efter vad målet med agerandet är och värderas efter hur sannolikt mitt agerande är för att uppnå målet. Att agera är alltid bättre än att inte agera och vi måste genom bildning bekämpa passiviteten. Vi är fullständigt eniga på den punkten, men när det kommer ner till att börja värdera olika typer av agerande skiljer vi oss.

Jag anser att det finns en relevans att välja en handling snarare än en annan, beroende på dess skillnad i det (förmodade) totala utfallet. Med det uttalandet skulle jag inte vilja hävda att jag sållar mig till konsekventialisterna, utan att vi alltid måste ha ett mål med vårt agerande och utvärdera agerandet efter dess möjligheter att påverka. På grund av vår oförmåga att göra, eller avstå att göra allting hela tiden så måste vi utvärdera, prioritera och rangordna. Om jag genom att köpa coca-cola bidrar till det ekonomiska styrsystem som förgör mänskligheten anser jag att handlingen till viss del är ursäktad genom att jag medans jag dricker coca-colan bildar och organiserar mig för att rasera just detsamma systemet. Givetvis vore det önskvärt att jag avstod från min coca-cola, men det är inget krav jag kommer ställa och det är inget agerande jag tänker skuldbelägga.

Ovanstående resonemang grundar sig i att jag hävdar att du som upplyst och kritisk individ aldrig kan konsumera rätt eftersom att konsumtionen är själva roten till problemet som vi försöker åtgärda. Det finns således ingen god konsumtion och uppmaningar till en vidare konsumtion som lösning på konsumtionsproblematiken framstår därför som orimliga. Det är även värt att beakta att det är i princip omöjligt att sluta konsumera helt och hållet vilket är en hållning vissa kanske förespråkar. Vad jag precis sagt bör inte tolkas som att jag utesluter möjligheter till “god” etisk konsumtion och eventuella positiva sidoeffekter av densamma, men det blir relevant när vi ska värdera konsumtion som lösning på problemformuleringarna. Du kan omöjligen agera rätt i alla situationer, du kan däremot utveckla ditt kritiska tänkande och agera konstruktivt därefter.

Genom att agera fel legitimerar jag ett felaktigt beteende. (s.4) Jag anser som sagt inte att konsumtion är ett felaktigt beteende i kapitalismen. Det framstår endast som felaktigt av de redan till viss del kritiskt tänkande och inför dem står jag absolut inför en problematik som kan leda till negativa spiraler då mitt agerande av utomstående ses som ett legitimerade av felaktigt agerande. Det här problemet anser jag bara att jag kan komma runt genom att återgå till steg ett, dvs. bildningen, och där prata om värderingar i agerande.

Argumentationen skulle isf bli något i stil med att det är omöjligt att agera överallt alltid, det är ett för enkelspårigt sätt att attackera problematiken. Genom att agera positivt i andra fall så legitimerar jag även den handlingen. Om jag då lägger en större värdering i mitt kritiska tänkande och agerande för att komma till roten av problemet anser jag att att den handlingen är “tyngre” än om jag på ett okritiskt sätt justerar min konsumtion enbart baserat på någon form av abstrakt ‘välvilja’.

Här skulle jag vilja göra en kort avstickare till ämnet skuld och självförakt som nämns av Nagel. Självförakt uppstår när du vet att du kan handla rätt och handlar fel. Problematiken berör dock inte mig då jag vet att jag, genom att ha lagt värderingar i mitt agerande, agerar rätt. Därav tyngs jag inte av något självförakt. Tvärtom skulle jag vilja säga att okritiskt utveckla en individualistisk handlingsmoral som säger åt dig att köpa eko-kaffe när du kanske inte har möjlighet till att handla eko-kaffe är fel, då det resulterar i ett självförakt påtvingat av andras värderingar av dina handlingar. Dina handlingar utgår från dina förutsättningar och är inte klandervärda. Din medvetenhet om dina handlingar däremot är klandervärd. Är du medveten om ditt agerande och ändå handlar fel är det klandervärt, det bygger dock på att vi måste lägger värderingar i olika typer av handlande eller agerande.

Nu har jag länge refererat till att nyckeln för att lösa ut oss ur denna problematik blir att lägga värderingar i vårt agerande, så låt oss kort diskutera hur vi gör det och vilka parametrar som styr värderingen. “Moraliska val mellan olika handlingsvägar bör avgöras, helt eller delvis, av deras olika utfall” s.1

För att varaktigt och effektivt förändra vår omvärld och de etiska värderingar som styr den måste vi försöka identifiera var roten till problemet ligger. Vi måste lämna överbyggnaden (I det här fallet symboliserat genom individuellt agerande) bakom oss och gå på basen av problematiken. Vi kan genom riktat agerande i överbyggnaden problematisera och påverka basen, men för att verkligen förändra historien måste vi förändra basen till historien. Enligt historiematerialismen är basen grovt uttryckt vad vi skulle referera till som “ekonomin”. Därför blir som jag ser det överordnade frågan vara att bryta oss ur det ekonomiska system och de värderingar (etik) som är bunden till det och som jag inledningsvis förklarade att jag anser ligger till grund för de problem vi vill bekämpa.

Det går inte rimligen att ifrågasätta att medvetet kollektivt agerande är otvivelaktigen är mer produktivt än moralbaserat (Kapitalismens moral) individuellt agerande. Genom att vara upplysta, organiserade, kritiskt tänkande individer i ett stridbart kollektiv som agerar för att förändra basen handlar vi därför i större utsträckning korrekt.
Lösningen som individualisterna och kapitalisterna lägger fram att vi ska fortsätta konsumera men göra det med vårt samvete är således bara rörelser i överbyggnaden och lösningen ligger därför inte att du agerar efter ditt samvete på ett individplan utan agerar som en medveten individ i ett stridbart kollektiv med det uttryckta målet att förändra basen och de värderingar och den etik som är tätt sammanbunden med densamma.
Att agera är positivt, att medvetet agera är potentiellt omvälvande.

Every day now

"My favorite track is 'Man on the Corner,' which is the only song credited solely to Collins, a moving ballad with a pretty synthesized melody plus a riveting drum machine in the back-ground. Though it could easily come off any of Phil's solo albums, because the themes of loneliness, paranoia and alienaion are overly familiar to Genisis it evokes the band's hopeful humanism."

Re: I never knew

Ett gammalt utkast som låg opublicerat och skräpade:

"Hej Mattias,

Tack för din kritik, med både ris och ros. Vi använder papp tallrikar och plastbestick för att vi har problem med överhörning i salongen. Detta problem uppstår när ni sitter inne till andra akten och vi skall plocka undan. Problemet är som störst när vi har som mest att göra, därför har vi valt att arbeta med plast och papp tillfälligt just nu. Men jag håller med dig att det inte är vackert och vi skall överväga att ändra beslutet och gå tillbaka till riktiga bestick och tallrikar.

När det gäller borden till serveringen har vi ju en inredningsdesigner och en kulturminnes ansvarig som sköter designen. Däremot fyller vi (arrangeamng) ibland på med bord när vi har ett stort tryck från grupper som brukar regelbundet besöka operan och kräver mat. Tyvärr inträffar ibland dessa krav från olika grupper på samma dag och då tvingas vi ta upp ”fula” bord och duka i den vackra foajén. Detta är beklagligt, det håller jag åter med om, och vi skall försöka jobba mot att sprida ut dessa grupper i fortsättningen.

Jag hoppas det positiva överväger för dig, så att vi snart får se dig igen i Malmös vackraste lokaler!

Mvh

Björn Lindell

Arrangemangsschef/Food and Beverage Manager

Malmö Opera

Box 17520

SE-200 10 MALMÖ"

This boat is sinking.

Ett gammalt utkast som låg opublicerat och skräpade: 

Jag har många givande konversationer med mina vänner:

2009-03-26		22:00:36		Mattias		Jonas		Förresten
2009-03-26		22:00:42		Mattias		Jonas		jag tror jag har fått benhinneinflamation
2009-03-26		22:00:48		Mattias		Jonas		du måste undersöka när du kommer ner
2009-03-26		22:00:55		Mattias		Jonas		är det dödligt?
2009-03-26		22:01:03		Mattias		Jonas		måste jag göra något åt det?
2009-03-26		22:01:05		Mattias		Jonas		kommer det göra mer ont?
2009-03-26		22:01:19		Jonas		Mattias		benhinneinflammation säger du
2009-03-26		22:01:22		Jonas		Mattias		ja sånt gör ont
2009-03-26		22:01:31		Jonas		Mattias		dödligt nej
2009-03-26		22:02:16		Mattias		Jonas		först trodde jag det var träningsvärk
2009-03-26		22:02:19		Mattias		Jonas		men det är nog inte det
2009-03-26		22:02:28		Mattias		Jonas		då sa dom på jobbet att det nog är benhinneinflamation
2009-03-26		22:02:41		Mattias		Jonas		men jag överlämnar den defintiva slutsatsen till dig
2009-03-26		22:02:50		Mattias		Jonas		sen när du blir läkare kan du sjukskriva mig retroaktivt
2009-03-26		22:05:45		Mattias		Jonas		"Under våren 2009 genomled Mattias en om något tveksamt diagnostiserad väldigt traumatisk benhinneinflamation. För de fysiska skador som eventuellt kan ha förvärrats av den psykiska påfrestning han fått genomgå som ett resultat av hans då uteblivna sjukskrivning, deklarerar jag honom härmed sjukskriven under en period av minst sex ( 6 ) månader framöver, med full arbetsrelaterad ersättning, han är under denna period förhindrad av att utföra något arbete överhuvudtaget"
2009-03-26		22:07:22		Mattias		Jonas		kan du skriva under med namn och titel där sen
2009-03-26		22:07:28		Mattias		Jonas		blir perfekt
2009-03-26		22:07:49		Jonas		Mattias		haha
2009-03-26		22:07:51		Jonas		Mattias		mmm

It's alright.

Ett gammalt utkast som låg opublicerat och skräpade: 

I Tisdags var det Internationella Suit-Up dagen - försök 2 och som i ett led i min pågående kampanj att mer aktivt försöka stödja diverse uppkommande sociala rörelser hoppade jag helhjärtat på denna begynnande Facebookrevolution och bestämde mig för att försöka avklara så många av punkterna på achivementlistan, ihopsnickrad av någon random Lundastudent med för mycket tid, som möjligt..
Det hela ledde till att jag i tisdags, efter två fulla arbetsdagar, och dessutom ett kvällsmöte, i gott sällskap av några andra lika förvirrade vänner bland annat besökte en pub, spelade laserdome, och tittade på hela full metal jacket allt iförd kostym.

Det hela var fantastiskt kul, men ta in i beräkningen att jag följde upp det med en härlig arbetsdag igår, toppad med ett träningspass och bedyrandes min egen odödlighet utmanar jag ödet ytterligare en gång och går givetvis på ytterligare ett pass idag och summan av det hela blir att jag sitter här nu insjuknad i något som närmast får betraktas som svininfluensa.

Here we are Juggernaut

På tal om fri och balanserad media:

http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/medlarbud-kan-komma-idag#disqus_thread